Är fortfarande upprörd över hästarna. Det är en av mina negativa sidor, jag har svårt att släppa saker.
Men iaf, jag kom på mig själv att sitta och förklara situationen för Cim när han kom hem, och stackaren som inte vet ett dyft om pass o hästar satt bara och lyssnade. Älskling<3
Men ändå! Hur kan dom komma och bli ens upprörda över något dom VERKLIGEN borde tagit tag i för FYRA år sedan ? Kan vi verkligen hållas ansvariga för detta? Anledningen till att jag inte kan släppa det är för jag tycker synd om dom. Dom är inte så gamla och när jag var i deras ålder så visste jag lika lite.
Men ändå. Bara ledsen att bli påhoppad sådär. Kändes sårande att min pappa skulle kallas lurare osv. Min pappa är den snällaste gubben som finns. Det förtjänade han inte ! Förvirrad kanske. Men det är ingen annan än jag som får säga så om honom... hmm.
BTW, magontet släpper mer och mer. Nu blir jag bara generad när jag känner att jag verkligen får all uppmärksamhet. Men så länge det bara är lite frågor osv så känner jag mig ganska lugn. Nåja, vi får väl se.
Ser fram emot mitt underbara kaffe i morgon.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar