Snart nytt år!

Räkningarna trillar in:( Känner att STOR del av mig ville träffa alla fina på nyår, klä upp mig och ha fin klänning på mig. Men var ju tvungen att skicka tillbaka min drömklänning:( Bara för jag behövde pengarna:( DET ÄR ILLA!  MEN idag på morgonen ställde jag mig på vågen.... AAAAHHHH!!!! Jag har gått ner 13 kilo!!!! Kändes som ett skämt, var tvungen att ställa mig därpå igen. Nae, det stämde faktiskt. !
Nyår blir ist snålskjuts av Cim till Växjö ( känner mig sjukt snål! ) , mys hos Emma-Lina i två dagar och hon har tydligen köpt hummer och kungskrabbaklor osv... Undra om jag ska njuta? <3 Sen snålskjuts hem igen den 1 januari 2011 av Cim. 

Så även om man får offra vissa saker, osv , så kanske resultatet blir awesome i slutet? För första gången kan jag hålla vikten , ( skulle det finnas EXTREME VIKTPENDLARE så skulle jag vunnit ) och fortfarande gå ner . Nu har jag fem kilo, sen ligger jag där jag vill vara. Lyssnar inte på BMI skalan, för tydligen är jag "normalvikt" som jag är just nu, och "undervikt" om jag går dit jag vill. MEN... skit i det!


GRATTIS NICOLE OCH EMELIE PERSSON! på födelsedagen !

Julafton

Hade nog den mysigaste julafton igår...
Cim och jag kommer hem till huset, efter mycket skrattande för all snön som täckte trappstegen utanför huset, men vi tog oss iaf in. Jag hinner in för att ta av mig jackan, springa efter Bullen och Missan för att låta dom gå ut lite när det äntligen hade slutat snöa och jag ställer mig i fönstret för att titta på Missan när hon försvann i snön. Då kommer Cim bakifrån, kramar mig och kysser mig på halsen och sedan ger mig en liten julklapp! Så himla gullig, och jag skämdes eftersom jag inte köpt ngt till honom.:$
Jag öppnade det och då hade han köpt den mascaran jag velat ha så länge, som vibrerar! Blev så sjukt glad. Vi myste, drog ner sängen ner på golvet nere framför tv:n och sedan tittade på Inception igen. Jag somnade visserligen på hans bröst, men så sjukt mysigt.

Känns skönt att inte ha krav på ngt. Att bara se vad som händer och inte händer.

Just nu väntar jag på svar från EmmaLina om vi skulle fira nyår tillsammans, isf så skulle jag åka med Cim till växjö, medan han åker vidare till Malmö. Sedan hämtar han upp mig på hemvägen igen 2011. haha.
Annars blir det att sitta ensam hemma på nyår, kanske ingen höjdare men finns inte så mycket annat att välja på :)
Nu tror jag jag ska kolla på en till film, sedan dra mig uppåt till sängen och sova.

Ritande

Igår fick jag världens nipperanfall! Tog fram de 4 enda skisspennorna jag hittade, ett suddgummi och ritblock och började måla igen. Det var kul, målade en ansikte på Angelina Jolie, världens snyggaste kvinna... Men den är inte riktigt klar, dessutom blev jag inte så nöjd med håret. Hår är alltid surt att måla, men det får bli som det blir. Lägger in bilden när den är klar, men ni får ha överseende. Första bilden jag målar sedan.... 3 år?

Idag tänkte jag ge mig ut på promenad.... Men så tittade jag ut. GLÖM DET! Längtar tills våren kommer... Ska med EN GÅNG ut och ta mina långpromenader. Så fixar jag dom där sista 6 kilona som är kvar rätt fort:) Jag har lovat mig själv sen att aldrig väga över 64 kilo, men det är 62 kg jag siktar emot. Men man ligger ju alltid och pendlar mellan 2 kilo upp och ner så därför sätter jag 64 kg som aldriggåövervikt! Det är mitt nyårslöfte, och nu vet jag att jag kan hålla den:) Svårt med maten, äter bara sallad. 2 laxskivor till, men inte mer. Och inte efter sju, så när jag lägger mig svider magen för jag är så hungrig. Men det är något jag kan stå ut med.

I morgon är det Julafton. Kan väl inte säga att jag direkt ser fram emot den, men senare på kvällen ska Cim och jag träffas. Har bara skickat massor av meddelanden hela veckan, så det kan väl bli... mys;) Trivs med hur allt verkar arta sig. Att bo ensam, att inte ha några krav på ngt utan bara se hur det planar ut sig. Man får se helt enkelt:)

Usch för julen

Idag har jag gått ner 12 kilo på en och en halv månad. Det är fortfarande mycket kvar, men jag är iaf på väg.

Första tiden har varit svår. Men det har ändå fått mig att inse att jag faktiskt trivs att bo lite ensam. En dag vill jag ju givetvis bo med den man älskar, men jag tror det ligger ngt i att man inte ska skynda att flytta tillsammans, för det kan lätt bli att man blir lite vilsen själv. Jag har insett att jag måste bli bättre på sjukt många saker, och även om det var ett väldigt tufft sätt att bli medveten om det på så tror jag att allt kommer bli bra...:)

Cim och jag skickar sms hela dagarna och det känns skönt. Kanske kanske kan vi hitta tillbaka, kanske inte. Men nu har jag åtminstone gjort allt jag kan, och det känns skönt. Vi träffas kanske en gång i veckan,  och jag tror att båda två behöver det utrymmet för att känna igen varann och oss själva igen:)
Det är tufft med pengar just nu, och söka jobb är väl aldrig kul. Men jag kommer lösa det med. Har ca 5000:- kvar som räcker precis till alla räkningar till huset och mat för kommande månad. Men det blir till att leva skitsnålt eftersom jag bara har kanske 600:- till en hel månad för mat... Vilket inte är så normalt kanske. Havregröt varje dag eller ngt:)
Får se vad som kommer.

Stan och arbetsförmedlingen och julklappar. Fan vad jag hatar julen.

Jul

Har aldrig varit med om maken killar som flörtar! Herregud...


Jag längtar tills fredag. För då ska jag få den hemliga *hårda* julklappen från Cim... Undrar vad det är för ngt*)
Skämt åsido. Har skrikit och sjungit för fulla halsar för katterna ikväll. Hittade en sjukt skön låt som fastnade av Vanessa Carlton- Even angels fall. Underbar låt! Men man får sjunga högt och falskt om man bor i ett hus alldeles ensam. Faktiskt. Bara 4 katter som hör en:)
Nu kryper jag ner i min alldeles för stora säng med mina 14 kuddar som ska försöka föreställa ... ja någon. Ska nog ta en liten sömntablett iaf... Kanske. Somnar så jävla hårt då!

Emma-Lina kommer en sväng i morgon. Mys<3 God Natt

tv

Dagarna smälter samman och jag har knappt koll på vilken dag julen är på:S
Men jag hatar julen, så det spelar väl ingen roll ändå. Får försöka köpa mig in på det Pernilla handlar åt mamma och pappa, så är min SISTA pengar VERKLIGEN slut:S

Fick en faktura från Radiotjänst nyss. Blev så jävla förbannad, för JAG äger ingen tv eller en dator med TV-kort.. Sen ringde det en brudjävel sent en dag och jag mitt pucko svarade för jag tänkte mig inte för... Jag sa till henne att jag inte ägde en tv och att jag vet att jag inte har skyldighet till att berätta om det är någon annan i huset som äger en tv... Sedan började hon tjata och tjata så jag la på luren. Då har hon skickat en faktura, förmodligen för hon blev sur. Men jag tänker fan inte betala den? Har inga pengar för det iaf... Skrev till dom nu att jag tyckte det var oförskämt att göra SÅ  bara för man lägger på luren i örat... Men var förväntar de sig när de beter sig som de gör?

Jag är trött. Bar in pellets förut. Hungrig men kan inte äta. Ska ta en dusch, sätta mig framför tv:n och kolla film hela dagen. Skicka in ansökningar. Ska nog till arbetsförmedlingen i morgon, så det är gjort...

Flyg!

Hatar facebook. Det är ett medel för alla att kunna lägga sig i precis allt.
Jag ångrar mina självupptagna statusar som poppat upp när gråten var som värst. För jag kan inte skriva ut där vad som är på gång nu eller hur fel jag haft...

Vi börjar om. Ser om det tar oss till högre vyer än innan eller inte. Hur som helst så tar jag ensamheten, för jag måste visa att jag är stark ensam iaf. För att hitta tillbaka till mig, Rebecca. För jag älskade styrkan jag hade i mig förut. Nu tar jag den tillbaka.

Det var som Lundberg skrev till mig idag.
"Människor är lite sådana. Vill lägga sig i och försöka göra någon skillnad. Men det är ju bara sig själv man lyssnar på ändå. Eller borde lyssna på iaf.
Sen om det blir bra eller dåligt, det får tiden säga. Men dom riktiga stannar kvar, även om beslutet var skit. För det är ju då som man behöver varann som mest!"

Jag måste ta denna chansen. Flyga utan vingar och hoppas att luften bär mig. Kanske kommer luften inte uppfylla min önskan, och kanske får jag den häftigaste flygturen och någonsin kommer att vara med om. Men jag hoppas att hur eller hur, så finns man kvar där i gott och ont. Som jag kommer vara för er. Så snälla, bara säg HOPPA till mig.

Just nu...

Ensamheten är värst. Men jag får ta det. Jag vill inte skrämma bort honom eller mig själv för den delen. Vi både kommer på just nu vad det är vi vill. Tillsammans eller inte. Men det viktiga är att det inte finns några andra i varje fall. Bara oss två.
Men visst är det hemsk att inse saker i efterhand?

Räknade mina pengar igår... Jag kommer inte följa med till Strand, eller UT för den delen överhuvudtaget. För jag har fortfarande inte börjat äta, jag är inte stabil och det sista jag känner för att är hälla i mig massor av alkohol... Jag kommer sitta just här, i soffan och försöka att titta på en film, och sedan gå och sova...

Jag vet att ingen av mina vänner kommer att förstå... Men... Mitt liv och mina val måste komma före vad alla andra vill. Jag stänger inte in mig, även om det kan verka så... Jag försöker bara komma underfund med vad jag ska göra i mitt nästa drag...

Ta bara ett steg i taget...

Jag fick mycket bra pepptalk utav Rebecka Olsson. Allt det jag behövde höra. För just nu behöver jag bara lugna ner mig, försöka simma med i strömmen och bara ta det lugnt. Tagit några djupa andetag, insett att all min gråt kommer ENDAST för att jag är så trött i kroppen, utav att jag inte ätit och kanske att jag inte vant mig vid ensamheten riktigt.
Men jag vet att OM överhuvudtaget två personer ska hitta tillbaka till varann, välja en annan stig i skogen så får man ta det sakta. Så ingen blir rädd, eller känner sig ännu mera vilsen än innan. Man måste visa att man faktiskt väljer andra vägar i livet, även om det är svårt, och visar vad som faktiskt kanske en dag kan bestå och hålla...

Just nu känns bara allt så långt borta. Jobb, en framtid och eventuellt familj... Det är väl det som får tårarna att komma tror jag. Framtiden känns så oviss och osäker... Kanske att jag visar vilken självstädig och självsäker tjej det finns bakom allt och försöker att inte tappa bort den tjejen heller någonstans så kanske även andra kommer se henne igen, och hitta tillbaka till just mig, Rebecca.

Nu ska jag försöka med lite film med mig själv. Jag ska verkligen försöka få i mig åtminstone ett knäckebröd, för jag känner ju själv att jag försvinner , och inte bara i rasande vikt, utan jag tappar min ork och motståndet till att vara glad!! Nu tänker jag inte ha oron kvar i min kropp, inte gråten så nära till hands och vara GLAD! För vem vet vad som händer sen...

Insikt

Igår skrev jag till Cim. Jag hade panik kände mig ensam och jag sökte förståelse.
En del sa till mig att jag skulle tänka att han hade varit otrogen, en del sa att de såg han med andra tjejer redan osv. Jag ville bara ha svar.

Så vi träffades... Och jag insåg hur illa jag, JAG gjort honom... Att överhuvudtaget ha tagit alkohol framför vårat förhållande så SJUKT många ggr... Ist för att ha köpt rosor till honom ngn gång så köpte endast han till mig... Jag gick ut och festade på hans födelsedag ist för att ta oss två till ngt mysigt hotell och ge han den födelsedag han förtjänade.... Att alkoholen var ngt lockande... Att jag var småirriterad ofta... Att jag inte stängde av tv:n och satt och pratade med han många ggr ist. Att sluta ta på honom... Pilla på honom så som jag älskar...

Vi får se hur det blir i framtiden. KANSKE kan vi hitta tillbaka, kanske inte. Men jag tror båda oss två behöver hitta tillbaka till oss själva först... Båda är vilsna och förvirrade...

Att jag hade en vän som hade sådana höga tankar om mig....

  Jag kollade på min inkorg på facebook nyss, och jag kan inte förstå att jag har en vän som tänker så om mig... Är så sjukt överväldigad och blev helt varm och kanske lite hoppfull när jag läste hennes varma ord. Jag älskar dig Emelie, du betyder så mycket för mig. <3 Att du nämnde min fenix i alltet... Helt underbar är du<3

"Emelie Dödlie Lundberg den 15 december kl. 19:29  

Du har en styrka som jag lätt skulle kunna gå genom eld för. Du har alltid haft båda dina fötter på jorden, och har även i de svåraste stunder varit stor nog som människa att du har kunnat se andras behov föra dina egna. Så mycket att jag ibland har undrat om du någonsin tänkt på vad som är viktigt för dig. Den senaste tiden har du vågat göra vad som känts bra för dig. Det kanske inte gick så bra som du hoppats, men du vågade i alla fall.


Du ska inte vara ledsen mer, Rebecca. för av alla människor jag känner är du den som minst förtjänar ett krossat hjärta. Det är ju du som brukar plocka ihop alla andras krossade delar, vare sig du själv är hel eller inte. Du har modet att våga känna saker som vi andra kanske inte ens tänker på. Du är så otrolig som person, att vi alla vet att du kommer blir precis det du vill. Vill du bli hjärnkirurg så vet vi att det är vad du kommer att bli.


Låt det här bli en del av den fantastiska människa jag vet att du är, och som du med framtiden kommer att bli när du väl har bestämt dig för vad du vill göra. Var inte orolig för att det du känner nu aldrig kommer att försvinna. Det kommer den, och då kommer du resa dig ur askan som en fenixfågel och vara starkare är jag i alla fall någonsin kommer att bli. det finns ingen lika bra som du, Rebecca. Glöm aldrig det. Och jag är så glad att jag har dig, kanske inte så nära som jag önskar. Men nära nog för att kunna överleva. Jag älskar dig snuttegullan, och finns varje steg på vägen. Och även när du kliver av vägen ibland.

♥"

Jag tänker inte påstå att jag inte var kär. Är kär kanske. Men alla som stöttat mig under dessa dagar... Ni vet inte vad ni betyder.<3

Med förra...

Med förra inlägget sagt. Varför ska jag välja ?
NEJ !
Jag ska blir bättre själv ist för att undra varför ingen annan bryr sig. Fy skäms på mig!
Nu blir det lite nya tag med ny motivation, för det behövs om jag ska skaffa mig ett nytt jobb osv. Och samtidigt hålla modet uppe. Slår näven i bordet! Nu jävlar

New times baby

Vänner o Kompisar

De senaste dagarna har jag skrivit säkert 10 inlägg och sedan raderat dom, för mina tankar kommer ut så fel i skrift.
Den senaste tiden har handlat om allt som har med KOMPISAR och VÄNNER. För mig har det alltid varit en stor skillnad mellan de två orden. Kompisar- folk man hälsar på, kan umgås med utan problem och tycker självklart om. Dessa kanske ÄR bara kompisar pga att de kanske inte kan hålla hemligheter eller att man helt enkelt inte känner sig bekväm med dom, men trivs med dom på avstånd.
Vänner- folk som man absolut inte vill vara utan. Man kan känna saknad en kväll när man sitter i soffan för man vill ha värme och kärlek från dom där som man verkligen känner att DOM trivs jag med. Dom litar jag på. Det är en skön känsla.

Jag vet bara att jag saknar  det gamla. Lika mycket som jag trivs med det nya. Men varför ska man behöva välja? Varför kan man inte bara ha vissa vänner här och NU, och vissa som man träffar varannan eller var tredje helg? Varför måste man skicka hjärtan och skriva "jag älskar dig" jämt för att "vara inne" och populär, och varför kan man inte umgås med MÅNGA samtidigt utan att ngn blir sir och väljer att stöta bort en ?

Många tankar. Jag ska skriva till Emelie Persson ngn dag och tjata om fika. För jag tror jag behöver det. Henne.....

Mat nu.

Veckan

Bröt ihop lite totalt ikväll, satte mig bara i soffan och tjöt och Cim visste inte vad han skulle säga eller göra. Stackaren.

Har hänt mig så utanför på senaste, men jag har inte heller gjort så mycket åt det att jag kan skylla på ngn annan än mig själv. Men ja vet iaf att skulle jag ha fest här hemma, hade jag bjudit ALLA och inte hoppat över en eller två.

Har känt mig mer eller mindre ensam och frustrerad på senaste tiden.
Dagens i-lands problem. Men jag fick lite fina ord från några, tack<3

Tar tag i mig och lagar massor av mat till veckan i matlådor osv. Behöver göra ngt som håller mina tankar på andra vägar.

Funderar, ska jag köpa ett nagellack som är samma färg som min nyårsklännning eller ska jag köra på vanliga naglar? Också funderar jag på läppstift, lite beigerosa eller så. Men ska fundera lite till. Linser blir det iaf, funderar på min vanliga ögonfärg med linser sin glittrar lite. Kan väl vara kul på nyår?
Träning i morgon i simhallen med Pernilla. 5 kilo på lite mer än en månad. Det tar tid att gå ner i vikt om man gör det sakta men säkert så det iaf händer ngt hela tiden.

Måste ta mig tiden att skriva tillbaka till Emma-Lina också. Hoppas jag hinner det senare ikväll!