Har tänkt mer på varför jag reagerade så hårt på att vårt hus skulle hyras ut...
Kanske för att pappa har två till barn, Amelie och Peter. Amelie är mer än en halvsyster för mig, hon är en syster för mig. Jag vet att om jag ringer till henne så finns hon för mig och alltid ställer alla problem som jag har på ett sätt som jag kan relatera till. Hon gör det aldrig till sin egna sak, utan stöttar fullt ut. Jag kom ihåg när jag var tillsammans med Andreas och vi åkte ner dit... Hon såg mina "ärr" och sa bara att vi skulle ta en sväng ut och gå. Hon sa:
"- Du ska inte skämmas för det. Stå för att du har gjort det, försök inte gömma det. Det hela står för att du mått jättedåligt, och det borde folk förstå"
Det var inget skäll, det var inget för att ge mig dåligt samvete. Det var inget "varför". Det var skönt.
Tillbaka till huset. Pappa är världens dåligaste på att hålla kontakt. Amelie och Peter... dom har fått växa upp med en "annan" pappa som varit underbar för dom. Jag vet att pappa mår dåligt för det, och stora delar av honom ångrar det. Men han ... gör inget åt det.
Peter har jag ingen kontakt med alls. Jag tror inte han vill det. Han har alltid haft mer hjärta för Joakim, och jag tror inte han har plats för mig i sitt liv.
Men när pappa släppte bomben om att han skulle hyra ut huset... Även om det var min idé så raserades en säkerhet för mig. Det kändes som nu hade pappa en anledning till att sopa igen spåren av mig. Slippa att hålla kontakten med mig. Och det gjorde ont.
Jätteont. Pappa har svårt att göra allt som känns jobbigt för honom, och han kommer på ursäkter hela tiden för att slippa. Som att han inte har tid. Som att han har glömt. Till exempel att hälsa på farmor. Han vet att hon ska be honom att ta med henne hem varje gång när han kommer och ska hälsa på henne på ålderdomshemmet. Och hans hjärta blir nog ordentligt tillslaget VARJE gång han varit där och tvingats se henne och vetat att hon är väldigt ensam. Och vetat om att det rätta är att hälsa på henne en gång i veckan och inte en gång var fjärde månad. Men han säger att han inte har tid. Eller ork. Men det kanske inte är rätt att vara självisk i just detta... Men han kommer ju undan.
Det var MEST jobbigt när han kom till den delen där katterna inte skulle få bo hemma heller... Då slog det mig. Om det är så lätt att bara ta bort katterna ur hans liv? Har han glömt bort tiden innan han träffade Yvette och var ensam? Vem höll honom sällskap när han satt ensam hemma då vi hade vår vecka hos mamma? Vem som låg i hans knä och som ville bli klappad och höll hårt i honom när han hade det jobbigt? Vissa kanske tycker det är larvigt att lägga fram en katt som såhär viktigt. Det är ju "bara" ett djur. Men jag vet att han älskar katter lika mycket som mig. Det är en familjemedlem. Så HUR kan det vara så LÄTT för honom att försöka få dom att försvinna?
För det är lättast för honom. Nu har han Yvette, och HELA hans liv handlar om henne. Hennes hus, Hennes hästar. Och det kanske är så det ska vara. Men jag skulle aldrig låta Cim ta över hela mitt liv, jag skulle för det första aldrig tillåta honom att prata illa om min familj. Och det vet han. Han älskar min familj. För att han vet att jag älskar min familj. Så varför är det så svårt för andra?
Varför ?
Gråter är lite för nära idag. Många tankar gör allt lite svårare som vanligt. Jag längtar hem. Sedan Cim sa att han funderade att söka jobb i Kalmar har det bara växt. Men i morgon är en annan dag. En till dag. Ny kraft.
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Jobb och framtid
Färdig med första två dagarna på Skopunkten i Barkaby. Det var kul, jag älskar att springa runt och plocka hela tiden så det passar mig. Med tanke på att butiken är på två plan, så hinner man bara upp, och då när man plockat hyfsar och ska gå ner och plocka så ligger det redan 10 par skor på golvet. Men det är kul:)
Det skulle vara kul att få stå i kassan och så, men jag tror inte jag kommer få lära mig det förrän jag kanske jobbar minst 10 ggr. En av dom tjejerna som jag jobbade med idag hade jobbat fem ggr, och hon hade fortfarande inte fått lära sig något om kassan. Och om vi ska vara ärliga, det är ju DET som är kul. Eller roligast. :) Nytt jobb på lördag och söndag. Intervju på Skopunkten i Kista Gallerian på fredag.
Saknar 4T. SÅ FRUKTANSVÄRT! Jag saknar mina kunder, gubbarna och de äldre damerna som kommer exakt vissa dagar och tider. Som skojjade med en jämt. Som pratade med en fastän man var tvungen att ta nästa kund för kön blev längre. Jag saknar att fylla på tobaken, och att känna att det nästan var VÅRAT och att jag alltid ville att det skulle vara rent och fint. Nu har MAXI förstört butiken. TOTALT. Själen är borta. Helt. Helt... borta. P.O har DÖDAT butiken. Det står jag för att säga.
Jag trivs i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Jag skulle kunna bo här. Men så kommer Cim hem och säger: Jag ska söka jobb i Kalmar i morgon.
Jag kan inte rå för att någon lycklig klump i mig sken upp. Tanken att bo så mycket närmre Oskarshamn fast ändå inte där, det var... underbart! Men när jag sa: Jaha, när ska vi prata om hur vi tänker vidare nu då?
Då svarar han: Men jag vill ge Stockholm en ärlig chans först.
Mitt lyckliga i magen dog lite. Jag har inte bråttom någonstans. Men jag kan inte ge något en ärlig chans som jag vet att jag inte kommer att stötta helt ut. Hemlängtan och liiite för stor stad. Mycket för dyrt och lite för mycket folk överallt. Jag vill köpa egen lägenhet och ha min trygghet. Investera i något. Men det är för dyrt här och det kommer ta FÖR lång tid innan man kommer hinna samla ihop ca 400 000:- för att ens få ihop handpenningen... :/ Men vi får väl se...
Det skulle vara kul att få stå i kassan och så, men jag tror inte jag kommer få lära mig det förrän jag kanske jobbar minst 10 ggr. En av dom tjejerna som jag jobbade med idag hade jobbat fem ggr, och hon hade fortfarande inte fått lära sig något om kassan. Och om vi ska vara ärliga, det är ju DET som är kul. Eller roligast. :) Nytt jobb på lördag och söndag. Intervju på Skopunkten i Kista Gallerian på fredag.
Saknar 4T. SÅ FRUKTANSVÄRT! Jag saknar mina kunder, gubbarna och de äldre damerna som kommer exakt vissa dagar och tider. Som skojjade med en jämt. Som pratade med en fastän man var tvungen att ta nästa kund för kön blev längre. Jag saknar att fylla på tobaken, och att känna att det nästan var VÅRAT och att jag alltid ville att det skulle vara rent och fint. Nu har MAXI förstört butiken. TOTALT. Själen är borta. Helt. Helt... borta. P.O har DÖDAT butiken. Det står jag för att säga.
Jag trivs i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Jag skulle kunna bo här. Men så kommer Cim hem och säger: Jag ska söka jobb i Kalmar i morgon.
Jag kan inte rå för att någon lycklig klump i mig sken upp. Tanken att bo så mycket närmre Oskarshamn fast ändå inte där, det var... underbart! Men när jag sa: Jaha, när ska vi prata om hur vi tänker vidare nu då?
Då svarar han: Men jag vill ge Stockholm en ärlig chans först.
Mitt lyckliga i magen dog lite. Jag har inte bråttom någonstans. Men jag kan inte ge något en ärlig chans som jag vet att jag inte kommer att stötta helt ut. Hemlängtan och liiite för stor stad. Mycket för dyrt och lite för mycket folk överallt. Jag vill köpa egen lägenhet och ha min trygghet. Investera i något. Men det är för dyrt här och det kommer ta FÖR lång tid innan man kommer hinna samla ihop ca 400 000:- för att ens få ihop handpenningen... :/ Men vi får väl se...
måndag 27 september 2010
Det bara fortsätter.
Hur ska jag känna? Hur ska jag bete mig för att alla ska vara nöjda? Ska jag hålla käften och sitta i ett hörn här hemma och inte ha ngn åsikt? För det är så det verkar som om ni vill ha det.
Jag och mamma bråkade häromdagen. Det som sårade mig mest var att hon ville att jag skulle komma hem över jul och nyår, men jag får inte ta med mina katter.
-Enligt henne så är det mitt fel att jag köpt två katter, och det kan jag inte lägga på henne. Det är orättvist och dumt att jag "hotar" med att jag inte kan komma hem på grund av katterna. Jag får inte jämföra Pernilla och mig, för vi är OLIKA personer. (Fastän vi växte upp med att STÄNDIGT bli jämförda och att allt skulle vara rättvis). Vi är vuxna nu och får ta hand om våra egna problem.
-Jag ser det såhär. Jag jämför Pernilla och mig i detta problem, eftersom för något år sedan fick Pernilla tillåtelse att skaffa en hund. Mamma gick med på att uppfostra hunden, hon gick med på att ta tiden som det tar att ha hund. Även om Pernilla lovat att hon bara skulle ta hand om hunden ensam, så visste mamma att det skulle kräva mycket av alla som bodde i huset. Hon visste MED detta att Pernilla skulle behöva ta med hunden över jul och nyår HEM när hon skulle ha flyttat hemifrån. Det är DÄRIFRÅN jag tar denna sak.
Ska jag behöva betala katthem över jul och nyår för TVÅ raskatter, ca 4000:- , när dom istället bara skulle kunna få följa med gratis hem? Då mamma redan har en katt hemma som ÄLSKAR alla katter och som jag vet skulle gå ihop direkt med mina? Jag har inte ens 4000:-. OM jag kommer ha pengar att ta mig hem är det ett jävla UNDER, men mer än så har jag inte.
Varför har hon den "spärren" då hon inte kan säga, "Vet du vad? Jag saknar dig och jag vill ha dig hemma hos mig över jul och nyår, ta med dig dina katter och kom hem till mig". Varför ska det vara så ... svårt när det gäller mig?
Det går runt så mycket just nu. Det är så FRUKTANSVÄRT mycket strul med familjen HELA tiden. Jag klarar inte detta.
Jag och mamma bråkade häromdagen. Det som sårade mig mest var att hon ville att jag skulle komma hem över jul och nyår, men jag får inte ta med mina katter.
-Enligt henne så är det mitt fel att jag köpt två katter, och det kan jag inte lägga på henne. Det är orättvist och dumt att jag "hotar" med att jag inte kan komma hem på grund av katterna. Jag får inte jämföra Pernilla och mig, för vi är OLIKA personer. (Fastän vi växte upp med att STÄNDIGT bli jämförda och att allt skulle vara rättvis). Vi är vuxna nu och får ta hand om våra egna problem.
-Jag ser det såhär. Jag jämför Pernilla och mig i detta problem, eftersom för något år sedan fick Pernilla tillåtelse att skaffa en hund. Mamma gick med på att uppfostra hunden, hon gick med på att ta tiden som det tar att ha hund. Även om Pernilla lovat att hon bara skulle ta hand om hunden ensam, så visste mamma att det skulle kräva mycket av alla som bodde i huset. Hon visste MED detta att Pernilla skulle behöva ta med hunden över jul och nyår HEM när hon skulle ha flyttat hemifrån. Det är DÄRIFRÅN jag tar denna sak.
Ska jag behöva betala katthem över jul och nyår för TVÅ raskatter, ca 4000:- , när dom istället bara skulle kunna få följa med gratis hem? Då mamma redan har en katt hemma som ÄLSKAR alla katter och som jag vet skulle gå ihop direkt med mina? Jag har inte ens 4000:-. OM jag kommer ha pengar att ta mig hem är det ett jävla UNDER, men mer än så har jag inte.
Varför har hon den "spärren" då hon inte kan säga, "Vet du vad? Jag saknar dig och jag vill ha dig hemma hos mig över jul och nyår, ta med dig dina katter och kom hem till mig". Varför ska det vara så ... svårt när det gäller mig?
Det går runt så mycket just nu. Det är så FRUKTANSVÄRT mycket strul med familjen HELA tiden. Jag klarar inte detta.
Besviken.
Första arbetsdagen. Trodde jag .
Börjar med att jag inte sovit ett skit på hela natten. Cim har väl varit nervös eller något, men jag har känt att han också sovit dåligt vilket gjorde att jag med låg och vred hela natten. Klockan ringer vid 06:30. Går upp, sitter i duschen och duschar för att vakna och sminkar mig och gör mig i ordning.
Jag springer till bussen och när jag kommit ner till plattan så märker jag att jag glömt min mobil. Måste springa tillbaka, utan den har jag inte tiden eller kan nå någon om det skulle vara så.
Springer tillbaka, sätter mig i bussen. Framme i Barkaby station ska man byta till Barkaby Handelsplats, och den var 11 minuter försenad. Yey! Jag kanske kommer komma försent första arbetsdagen. Kul.
Men jag kommer fram i tid. Hittar ingången och där står en kvinna och röker. Hon tittar på mig som jag hade gått vilse, men jag hälsar på henne och räcker fram min hand och berättar mitt namn och att jag skulle komma hit och börja jobba idag. Hon blir ett frågetecken men släpper in mig och jag får upp till personalrummet.
Tina, chefen, säger förvånat hej till mig och frågar vad jag gör där. Jag sa lite generat: "Var det inte idag jag skulle börja? ". "Nej, i morgon klockan 9:00 skulle du börja svarar hon. " Jag dör lite inombords, känner mig så DUM!
Där sitter en jättevacker ung tjej i min ålder och resten som troligtvis jobbar där mest och ska ha personalmöte och jag mitt cp kommer fel tid. Alla är supersmala och snygga, och så kommer jag min klump instampandes på fel dag. Fan vad duktigt Rebecca! Men jag tror att det var chefen som hade sagt fel till mig. För jag frågar alltid två gånger om sådana här saker, och när hon satt och sa tiderna till mig läste jag upp dom till henne igen och då stämde det. Men vad spelar det för roll?
Jag säger hej då, och det var tur att jag hämtade min mobil för jag upptäcker att min remsa är slut och det finns ingen affär i närheten som säljer remsor, så jag måste beställa en smsbiljett. Inte nog med det, det tar en timme att ta sig hem med dom bussarna som gick nu.
Skickar iväg sms:et till bussbiljetten, men jag får inget tillbaka. Notera då att EN sms:biljett i TVÅ zoner i Stockholm kostar 45 :- . Så jag skickar igen, och då kommer det TVÅ biljetter. Alltså kostade min hemfärd 100:-, och jag har inte ens dom pengarna. Dessutom är det PISSKALLT ute och jag behöver köpa vantar, mössa och en vinterjacka snarast. Vad ska jag göra? :(
Ingen kul början på en dag.
lördag 25 september 2010
Tankar
Jag vill inte att mina pikar ska komma ut.
Ändå kan jag inte låta bli att lämna dom på mina syskons fb osv. Total sarkasm.
Vet inte vad jag vill få ut av det heller. Att de ska veta att även om dom inte låter mig komma in hos dom så finns jag här? Eller vill jag bara stöta bort dom ännu mer?
Jag kommer ihåg en gång Joakim kom hem. Han var jättefull och ledsen, men det var första gången han ville prata med mig om sina känslor. Första gången han släppte in mig i hans liv. Jag saknar det.
Sängen nu. Dags att verkligen ta tag i träningen nu.
Ändå kan jag inte låta bli att lämna dom på mina syskons fb osv. Total sarkasm.
Vet inte vad jag vill få ut av det heller. Att de ska veta att även om dom inte låter mig komma in hos dom så finns jag här? Eller vill jag bara stöta bort dom ännu mer?
Jag kommer ihåg en gång Joakim kom hem. Han var jättefull och ledsen, men det var första gången han ville prata med mig om sina känslor. Första gången han släppte in mig i hans liv. Jag saknar det.
Sängen nu. Dags att verkligen ta tag i träningen nu.
onsdag 22 september 2010
Känns bättre
Ni vet på film när någon har "ögonblicket" i filmen, då allt stannar upp och för just den sekunden är all uppmärksamhet på just... stunden. En stund där någon berättar sin djupaste hemlighet för någon, en stund där bara vinden hörs och löven faller till marken...
Ibland önskar jag bara att allt kunde stanna upp. Att man hann kippa efter andan i den kalla luften, se ångan stiga till skyn och bara ta ett djupt andetag in genom näsborrarna.
Cim drog ner mig i sängen ikväll och jag skrattade och fnittrade som en liten kär flicka. Jag kanske inte är en liten flicka men kär är ett rätt ord. Jag älskar honom. Han ställer alltid upp. Han gör saker som kommer till jobbet med blommor, eller kommer med blommor när man är sjuk. Kommer hem och säger att han köpt gymkort till oss två på Sveriges dyraste gym. Han får mig att skratta och le. Jag älskar att se på honom när han sover. Han tar mig i handen när vi ska gå någonstans, vilket får mig att känna mig säker med honom. Han slutar aldrig säga att han tycker jag är vacker och sexig och han slutar aldrig att ta på mig. Han säger att han är tacksam när jag städar och lagar mat. . .
Det är bara jag som kan bli irriterad när han glömmer stänga köksluckorna, när han är lite myslat osv. Men det andra väger upp det tiofalt, eller vad tycker ni?
Jag ska krypa nära Cim ikväll. För det känns bättre då.
För övrigt. Älskar den nya Comhem- reklamen! Slutar inte le när jag ser den!
Erat hat kan jag vara ifrån
Såg att pappa ringde. Jag satte mobilen på flygplansläge...
Sen jag får tre nya meddelanden. Men inte från pappa utan Pernilla. Hon skriker att jag är dum i huvudet, att jag är helt körd som ens påstår att det är bättre att katterna kanske borde avlivas?
Jag vill inte att katterna avlivas. Även om en del av mig tycker att det är det enda rätta, skulle resten av mig aldrig kunna stå på mig så mycket att man skulle stå och KÄMPA för att dom skulle det. Jag bara... Orkar inte av situationen. Inte alls.
Och istället för ngn i familjen någonsin försöker sig på att förstå mina känslor osv, får jag meddelanden på mobilen där min egna tvillingsyster skriker från hela sitt hjärta hur dum i huvudet jag är-
Fattar ni inte att det är svårt som det är för mig att gå denna väg själv, där jag inte får något stöd eller tröst. Jag kämpar här, från alla problem hemma och med alla problem här. Ni står på hemmaplan och kan hantera allt där, ni kan röra vid det och ta på varann. Jag är HÄR. Fattar ni inte det?
Ni bryr er inte ens så pass att ni har frågat om min blogg, ni har inte ens adressen hit.
Jag stänger inte in mig. Jag bildar ingen mur. Jag står här, precis här. Jag är INTE ogenomtränglig som ni säger och jag stöter inte bort er. Men jag tänker inte ta att bli behandlad såhär. Jag står här här. När ni öppnar ERA ögon och förstår att vi BORDE vara en familj vid detta laget, och FÖRSÖKER ens se min sida av det hela. DÅ finns jag här.
Varför... förstår ni inte bara att jag vill ha tiden? TIDEN på mig att klura ut HUR jag ska få någon som säger att han lyssnar men VARJE gång gör samma Fel, att förstå? Jag är sårad, söndersliten och i bitar just nu. Men jag gråter inte, jag visar det inte någonannanstans än precis här. Jag måste fixa att ta tag i mitt egna liv och klara av att ta hand om mig själv just nu. Erat HAT kan jag vara ifrån.
Sen jag får tre nya meddelanden. Men inte från pappa utan Pernilla. Hon skriker att jag är dum i huvudet, att jag är helt körd som ens påstår att det är bättre att katterna kanske borde avlivas?
Jag vill inte att katterna avlivas. Även om en del av mig tycker att det är det enda rätta, skulle resten av mig aldrig kunna stå på mig så mycket att man skulle stå och KÄMPA för att dom skulle det. Jag bara... Orkar inte av situationen. Inte alls.
Och istället för ngn i familjen någonsin försöker sig på att förstå mina känslor osv, får jag meddelanden på mobilen där min egna tvillingsyster skriker från hela sitt hjärta hur dum i huvudet jag är-
Fattar ni inte att det är svårt som det är för mig att gå denna väg själv, där jag inte får något stöd eller tröst. Jag kämpar här, från alla problem hemma och med alla problem här. Ni står på hemmaplan och kan hantera allt där, ni kan röra vid det och ta på varann. Jag är HÄR. Fattar ni inte det?
Ni bryr er inte ens så pass att ni har frågat om min blogg, ni har inte ens adressen hit.
Jag stänger inte in mig. Jag bildar ingen mur. Jag står här, precis här. Jag är INTE ogenomtränglig som ni säger och jag stöter inte bort er. Men jag tänker inte ta att bli behandlad såhär. Jag står här här. När ni öppnar ERA ögon och förstår att vi BORDE vara en familj vid detta laget, och FÖRSÖKER ens se min sida av det hela. DÅ finns jag här.
Varför... förstår ni inte bara att jag vill ha tiden? TIDEN på mig att klura ut HUR jag ska få någon som säger att han lyssnar men VARJE gång gör samma Fel, att förstå? Jag är sårad, söndersliten och i bitar just nu. Men jag gråter inte, jag visar det inte någonannanstans än precis här. Jag måste fixa att ta tag i mitt egna liv och klara av att ta hand om mig själv just nu. Erat HAT kan jag vara ifrån.
tisdag 21 september 2010
Förklaring.
Sitter hemma sjuk i lägenheten. Snörvlar och är dassig.
Tittar ut, ser regnet forsa ner. Katterna piper och jamar och vill gosa och jag bara sitter här. Ville komma igång med träningen ordentligt nu och så blir man sjuk! fan.
Ska berätta varför jag varit sur och irriterad. Varför jag haft kanske mer synpunkter än vanligt.
Min fader har valt att hyra ut huset på Plommongatan 4. Vi har haft det huset som vårt boende i 20 år nu. Jag växte upp i det huset. . .
Det är hedersvärt det pappa gör, dom som ska hyra huset är en familj vars hem just blivit nedbränt. Men... Vi har fortfarande två gamla katter som bor kvar i huset. Pappa har varit och gosat och tagit hand om dom om dagarna, men det är ändå deras hem också! Men eftersom ett av barnen i familjen som ska hyra huset är allergisk, så får dom inte vara kvar där.
Så jag är ... ledsen. Uppriven. Pappas lösning är att han ska ta hem katterna hos sin flickvän där han nu också bor...:/ Men då får dom inte vara inomhus, utan de får vara i ett "utehus" där de kan "skydda sig" mot kyla och rusk och ha mat och vatten. Jag kommer bara till en punkt där jag kokar. HUR FAN tror ni att det kommer kännas för dom att för det första bli tagna från sitt hem där dom bott snart i kanske 8 år, och sedan bli "utskjutsade" i ett jävla utehus där dom inte får tryggheten av en famn eller annat?
Jag är arg. . . För mina saker är där inne. Inne i Plommongatan 4. Och jag kan inte komma hem och plocka bort dom. Pernilla ska tydligen plocka bort dom ÅT mig. Vilket blir jobbigt också, eftersom jag inte kommer kunna göra det själv. Mina saker. Som jag haft där i TJUGO JÄVLA ÅR! Min garderob. Min byrålåda. Allt... Mitt. Borta. Som andra ska leva i vårt hus. Eller ska jag säga Christer Anderssons hus? Eftersom vi inte fick en del av beslutet i detta kan det ju omöjligen vara vårt hus?
Jag vill göra en sak klart. Jag är GLAD att min far hyr ut huset. MEN... Detta kunde bestämmas mellan oss BERÖRDA ( JAG, pappa, Pernilla och Joakim= INGEN annan....) Jag är glad att han hyr ut det ist för att han säljer det. Då finns det ändå där. Det är ... Christer Anderssons. Det finns iaf i vår så kallade familj.
Jag är ARG. BESVIKEN. UPPRÖRD. SÄRSKILT på att det alltid tar tid för dig att ta ansvar. Vi är TJUGO år nu. Inte små flickor.
Klumpen i magen går inte bort.
Min tanke håller sig mest på katterna. Tas dom till "utehuset", hur lång tid kommer det ta innan dom tar sig hem till Plommongatan 4 igen? ( 2 kilometer bort ) ? Hur många vägar ska dom korsa innan dom kommer hem? Hur många bilar ska dom väja undan för? Är detta verkligen att ge katterna "en chans"???! Jag undrar hur självisk människan får bli innan dom ska bli kallade egoistiska. För det ligger tydligen en VÄLDIGT låg gräns på den nivån.
måndag 20 september 2010
Your Winter
The grey ceiling on the earth
Well it's lasted for a while
Take my thoughts for what they're worth
I've been acting like a child
In your opinion, and what is that?
It's just a different point of view
What else, what else can't I do?
I said I'm sorry, yeah I'm sorry.
I said I'm sorry ,but what for?
If I hurt you then I hate myself
Don't want to hate myself, don't want to hurt you
Why do you choose your pain?
If you only know how much I love you, love you
I won't be your winter
I won't be anyone's excuse to cry
We can be forgiven
I will be here
The old picture on the shelf
Well it's been there for a while
A frozen image of ourselves
We are acting like a child
Innocent and in a trance
A dance that lasted for a while
You read my eyes just like your diary,
oh remember, please remember
Well, I'm not a beggar, but what's more
If I hurt you, then I hate myself,
And I don't wanna hate myself, don't wanna hurt you
Why do you choose that pain?
If you only knew how much I love you
I won't be your winter
I won't be anyone's excuse to cry
We can be forgiven
I will be here
En av mina nya tankar. För ikväll iaf
Jag sitter uppe trots att jag borde lagt mig. Men jag är för upprörd och sur över allt som händer hemma.
Jag läser på FACEBOOK och just nu hatar jag att jag har så många kontakter där. Alla uppdaterar sin jävla status där och skriver om det förbannade jävla valet! Det driver mig till vansinne!
Alla tjatar om att de SKÄMS över Sverige, att de SKÄMS över att vara svenskar. Vad FAN pratar ni om ? Är ni så dumma i huvudet att ni inte tänker längre än näsan? Kan det finnas en annan anledning än att folk är rasister att dom röstade på SD? Kan det vara så att många ÄR så fruktansvärt många i Sverige som är missnöjda med invandrarpolitiken?
Vi vet att det är många som röstade på SD, och det är patetiskt att det kommer ut i tidningarna om att man "röstat fel" för lapparna för Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna såg likadana ut. Är det så att Sverige har blivit sämre på att läsa? Jag tvivlar på detta! Nu visar en del av Sveriges befolkning att media inte alls dominerar överallt!
Hela systemet som Sverige bygger på är FEL. Det är systemet som är fel, inte landet. Det många blir arga på är att det tas in så många människor i vårt land, vi tar inte hand om dom ordentligt, de blir levande på bidrag, lär sig inte vårt språk och kommer inte in i vårt land som dom borde! Man tycker det är jobbigt när man inte förstår varann, det är frustrerande. Men vems fel är det?
Men är det inte typiskt för alla som bor i Sverige att först rösta in SD och sedan när de väl sitter där så vänder alla dom ryggen? Att inte nå RESPEKTFULLA punkter och diskutera det hela istället för att bete sig som barnungar. Personligen tycker jag det mesta i SD är fruktansvärda saker. Folk ska ha rätt till att ha vilken religion de vill. Dom 33 punkterna som dom skrev ut att dom stod för var mest saker jag bara hurtade åt. Mest. Eller 99,9% av det. Inte ska vi ta Sverige en miljon år bakåt i tiden? Vi är för smarta och utbildade och SÅ mycket bättre än så.
MEN ... Jag tycker samtidigt att det är bra att dom röstades in. Detta rör om, visar att det FINNS ett problem i vårt samhälle. Det är tydligen så oroligt i vårt land att vi röstar in ett främlingsfientligt parti i vår Riksdag. Säger det er något?
Sluta säg att ni skäms över att vara svenskar. Vi är BORTSKÄMDA med detta fina land vi bor i! Inga krig eller sällan fattigdom. Kämpa för att göra det bättre istället för att lägga er energi på sånt ni inte kommer någonstans med... Hur långt ska ni som är så UPPRÖRDA på detta ta detta? Jag läser inlägg där utlänningar skriver att svenska är SKIT och vårt LAND är skit. Jag läser inlägg där det står att Sverige och den svenska befolkningen skulle ha varit NOLL utan utlänningar. Jag läser inlägg där det står att man inte längre är vän med folk som inte engagerar sig och om man inte bär svart den dagen då det är utsett att bära svart för att "sörja" att SD kom in i Riksdagen. Jag läser inlägg om hat och orättvisor.
Vad är detta? Ska vi skapa inbördeskrig i Sverige på grund av detta?
Detta var mina sista kommentarer om detta förbannade val. ORKA!
Irriterad. Ledsen. Trött. Sjuk.
Förbannade åsikter.
Jag läser på FACEBOOK och just nu hatar jag att jag har så många kontakter där. Alla uppdaterar sin jävla status där och skriver om det förbannade jävla valet! Det driver mig till vansinne!
Alla tjatar om att de SKÄMS över Sverige, att de SKÄMS över att vara svenskar. Vad FAN pratar ni om ? Är ni så dumma i huvudet att ni inte tänker längre än näsan? Kan det finnas en annan anledning än att folk är rasister att dom röstade på SD? Kan det vara så att många ÄR så fruktansvärt många i Sverige som är missnöjda med invandrarpolitiken?
Vi vet att det är många som röstade på SD, och det är patetiskt att det kommer ut i tidningarna om att man "röstat fel" för lapparna för Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna såg likadana ut. Är det så att Sverige har blivit sämre på att läsa? Jag tvivlar på detta! Nu visar en del av Sveriges befolkning att media inte alls dominerar överallt!
Hela systemet som Sverige bygger på är FEL. Det är systemet som är fel, inte landet. Det många blir arga på är att det tas in så många människor i vårt land, vi tar inte hand om dom ordentligt, de blir levande på bidrag, lär sig inte vårt språk och kommer inte in i vårt land som dom borde! Man tycker det är jobbigt när man inte förstår varann, det är frustrerande. Men vems fel är det?
Men är det inte typiskt för alla som bor i Sverige att först rösta in SD och sedan när de väl sitter där så vänder alla dom ryggen? Att inte nå RESPEKTFULLA punkter och diskutera det hela istället för att bete sig som barnungar. Personligen tycker jag det mesta i SD är fruktansvärda saker. Folk ska ha rätt till att ha vilken religion de vill. Dom 33 punkterna som dom skrev ut att dom stod för var mest saker jag bara hurtade åt. Mest. Eller 99,9% av det. Inte ska vi ta Sverige en miljon år bakåt i tiden? Vi är för smarta och utbildade och SÅ mycket bättre än så.
MEN ... Jag tycker samtidigt att det är bra att dom röstades in. Detta rör om, visar att det FINNS ett problem i vårt samhälle. Det är tydligen så oroligt i vårt land att vi röstar in ett främlingsfientligt parti i vår Riksdag. Säger det er något?
Sluta säg att ni skäms över att vara svenskar. Vi är BORTSKÄMDA med detta fina land vi bor i! Inga krig eller sällan fattigdom. Kämpa för att göra det bättre istället för att lägga er energi på sånt ni inte kommer någonstans med... Hur långt ska ni som är så UPPRÖRDA på detta ta detta? Jag läser inlägg där utlänningar skriver att svenska är SKIT och vårt LAND är skit. Jag läser inlägg där det står att Sverige och den svenska befolkningen skulle ha varit NOLL utan utlänningar. Jag läser inlägg där det står att man inte längre är vän med folk som inte engagerar sig och om man inte bär svart den dagen då det är utsett att bära svart för att "sörja" att SD kom in i Riksdagen. Jag läser inlägg om hat och orättvisor.
Vad är detta? Ska vi skapa inbördeskrig i Sverige på grund av detta?
Detta var mina sista kommentarer om detta förbannade val. ORKA!
Irriterad. Ledsen. Trött. Sjuk.
Förbannade åsikter.
Vart går gränsen ?
Man kan inte låta bli att bli insvept i all politikprat. Jag vill inte lägga mig på någons sida, för jag förstår alla. Jag förstår att SD vill minska invandringen men samtidigt har dom gått över gränsen då dom går ut och säger att om man följer islam fullt ut så kan man inte vara helt svensk. Det är fel.
Och sen när började Sverige vara ett land där vi inte har religionsfrihet? Sen när började vi bli ett land där man inte fick ha åsikter?
Samtidigt, jag HATAR allt folk som drar alla över en kant. Man skickar ut FB-evenemang där man ska bära svart för att visa sin sorg över SD:s "intrång" i riksdagen. Jag vill inte göra något, är man nu rasist för det? Om man fäller EN endaste kommentar att man tycker kanske EN ENDASTE punkt som SD lägger ut är bra, då får man påhopp om att man är rasist osv. Det är rätt jävligt elakt och väldigt dumt gjort, eftersom jag faktiskt har två låtsassyskon som är indier! Dessutom hur många vänner som helst som är utlänningar. Så SKÄRP er allihopa! Börjar vi se varann på detta sättet KOMMER det snart bli inbördeskrig i Sverige. Ska detta bli upptappningen nu då menar ni ? Det är VI alla som sätter gränserna. För varann. Sluta med det ist, acceptera allt och se det för vad det är.
Sen kan jag säga en HELA annan sak. Blev just uppringd av Tina, chef för Skopunkten i Barkabys handelsplats. Jag ska komma på provjobb nästa vecka, fyra dagar. ! Underbart! Skönt! Jag ska göra mitt bästa ! :)
Sjuk och eländig. Ska nog äta lite nu. *snörvel*
Och sen när började Sverige vara ett land där vi inte har religionsfrihet? Sen när började vi bli ett land där man inte fick ha åsikter?
Samtidigt, jag HATAR allt folk som drar alla över en kant. Man skickar ut FB-evenemang där man ska bära svart för att visa sin sorg över SD:s "intrång" i riksdagen. Jag vill inte göra något, är man nu rasist för det? Om man fäller EN endaste kommentar att man tycker kanske EN ENDASTE punkt som SD lägger ut är bra, då får man påhopp om att man är rasist osv. Det är rätt jävligt elakt och väldigt dumt gjort, eftersom jag faktiskt har två låtsassyskon som är indier! Dessutom hur många vänner som helst som är utlänningar. Så SKÄRP er allihopa! Börjar vi se varann på detta sättet KOMMER det snart bli inbördeskrig i Sverige. Ska detta bli upptappningen nu då menar ni ? Det är VI alla som sätter gränserna. För varann. Sluta med det ist, acceptera allt och se det för vad det är.
Sen kan jag säga en HELA annan sak. Blev just uppringd av Tina, chef för Skopunkten i Barkabys handelsplats. Jag ska komma på provjobb nästa vecka, fyra dagar. ! Underbart! Skönt! Jag ska göra mitt bästa ! :)
Sjuk och eländig. Ska nog äta lite nu. *snörvel*
onsdag 15 september 2010
Fantastiska man
Idag kom Cim hem redan halv fem, och jag blev LIVRÄDD när nyckellåset vreds om !
Hjärtat stannade, och jag fattade inte VEM det kunde vara som tog sig in genom våran dörr denna tid?
Som tur var var det Cim, och i händerna bar han en vacker blombukett med färgade blå blommor omsvepta med vita. Underbara! <3 Och i den andra handen hade han Donken, och det var ju tur att jag inte redan ätit. SEN gick han ner och köpte Cola zero och ett paket med hallon (som jag älskar) och jordgubbar åt honom. Hällde i MASSOR av hallon i ett glas med citronsaft och lite cola zero, sedan blev det kalas resten av kvällen med OC. Fast jag drack inte upp min halvliter cola. Jag tog halva, sedan åt jag bara massa hallon:)
Vill också säga att katterna har blivit galna. Osiris hoppar på Chloe så fort hon inte leker med honom, och så fort han är ensam kommer han antingen och PIPER såsom Norska skogskatter gör för han vill ha MASSA uppmärksamhet. Eller så smyger han och lägger sig BOKSTAVLIGEN på Chloe och tvättar henne på hennes huvud och lägger sig nästa på henne. Sedan hör man två katter efter ett tag som skriker och jamar i sömnen och är precis lealösa.
Men jag är glad att dom funnit varann. Bättre passning kunde man inte göra.
La mig i sängen när Cim skulle sova. Jag var, ÄR trött, men jag hade inte svarat Emma-Lina på hennes mejl än och jag älskar våra mejl. Så jag var tvungen att göra det, men jag fick inte gå på säkert en timme innan han gav sig för han var för trött. Älskling...:)
Sängen snart. Ska bara kolla LIIIIITTTEEEEE mer på tv först;)
torsdag 9 september 2010
Tjejer är elaka varelser
Typ faktiskt dom elakaste som finns.
Dom kan få en att känna sig utanför på bara några sekunder, dom kan få en att känna sig kass på några hundradelars sekunder och jag tror att jag lägger ner min sabel med att säga att jag nog tar avstånd från det släktet ett tag. Tills jag funnit några jag trivs med:)
Jag hoppas att Amanda kommer till mig snart. Det skulle vara så skönt att kunna åka till henne när man mådde dåligt eller behövde stöd.
Emma-Lina ska vi inte ens ta upp hur skönt det vore att ha henne här.
Men jag ska inte hänga läpp för det. Jag motionerar varje dag, jag söker ännu mera jobb varje dag och jag försöker åtminstone.
Pernilla skrev en oroande sak i sin status på FB. Jag fattade inte vad hon menade men kanske har pappa bestämt sig för att sälja redan innan vintern nu?
Usch....:(
Dom kan få en att känna sig utanför på bara några sekunder, dom kan få en att känna sig kass på några hundradelars sekunder och jag tror att jag lägger ner min sabel med att säga att jag nog tar avstånd från det släktet ett tag. Tills jag funnit några jag trivs med:)
Jag hoppas att Amanda kommer till mig snart. Det skulle vara så skönt att kunna åka till henne när man mådde dåligt eller behövde stöd.
Emma-Lina ska vi inte ens ta upp hur skönt det vore att ha henne här.
Men jag ska inte hänga läpp för det. Jag motionerar varje dag, jag söker ännu mera jobb varje dag och jag försöker åtminstone.
Pernilla skrev en oroande sak i sin status på FB. Jag fattade inte vad hon menade men kanske har pappa bestämt sig för att sälja redan innan vintern nu?
Usch....:(
måndag 6 september 2010
Bara suger
Sitter uppe och är irriterad.
Självklart förstår jag att folk som vill anställa andra vill ha vissa krav! MEN... en del borde bara hängas. Man kan LÄRA personer vissa saker VÄLDIGT fort, då menar jag på en timme eller mindre. Man kan inte sätta upp helt sjuka krav på arbetssökande, då om man inte har den erfarenheten dom kräver så kan man dra åt helvete, kort sagt.
Jobbletande fortsätter. Önskar att jag hade Emma-Lina här med mig, då vet jag att jag hade blivit upplyft ur soffan och inkastad i duschen för att sedan dra med mig ut och vara mitt stöd när man lämnar 1000 CV runtom i staden. Just nu suger det kraften ur mig och jag börjar bli mer och mer uppgiven. Usch!!!
Ska man behöva ställa sig på donken? Verkligen? Fy fan... JAG VILL INTE HA MER SKITJOBB!!!! Jag vill ha ett arbete så man kan utvecklas!
Jag är glad att jag har mina två katter som finns om dagarna iaf. <3
Självklart förstår jag att folk som vill anställa andra vill ha vissa krav! MEN... en del borde bara hängas. Man kan LÄRA personer vissa saker VÄLDIGT fort, då menar jag på en timme eller mindre. Man kan inte sätta upp helt sjuka krav på arbetssökande, då om man inte har den erfarenheten dom kräver så kan man dra åt helvete, kort sagt.
Jobbletande fortsätter. Önskar att jag hade Emma-Lina här med mig, då vet jag att jag hade blivit upplyft ur soffan och inkastad i duschen för att sedan dra med mig ut och vara mitt stöd när man lämnar 1000 CV runtom i staden. Just nu suger det kraften ur mig och jag börjar bli mer och mer uppgiven. Usch!!!
Ska man behöva ställa sig på donken? Verkligen? Fy fan... JAG VILL INTE HA MER SKITJOBB!!!! Jag vill ha ett arbete så man kan utvecklas!
Jag är glad att jag har mina två katter som finns om dagarna iaf. <3
fredag 3 september 2010
Bara för att det är rätt stämning, höst och tankar blandas ska jag ta fram en lite gammal text jag skrev för något år sedan.
Ett förflutet
Klackarna ekar på den ensamma gatan,
du andas tungt.
Du hör dock inte ljudet av dina skor,
Mp3 är på för högt.
Månen avspeglar din skugga på den mörka asfalten.
Det är inte fullmåne,
men ändå känner du dig jagad.
En kall blåsning i din nacke,
och det ilar längs ryggraden.
Vettskrämd börjar du öka din takt,
ljudet blir högre och högre.
En knuff i sidan,
och du trillar men blir genast stadig igen.
Det är bara du i närheten,
spring är det enda ordet du tänker på.
En hård spark i knävecket,
och du faller handlöst framåt.
Vänder dig om,
och genom allt ljud genom Mp3 hör du ett skrik.
Långt bortifrån, svagt.
Det ökar dock och kommer snabbt närmare.
Tills slut sliter du ut hörlurarna och håller för öronen
det har övergått till outhärdligt.
Plötsligt när ljudet är som starkast,
är det som det sveper förbi dig och samtidigt tar en stark vind tag i dina kläder.
Allt är över på några ögonblick.
Du vet vad som har hänt.
Ditt förflutna har hunnit ikapp dig.
Ett förflutet
Klackarna ekar på den ensamma gatan,
du andas tungt.
Du hör dock inte ljudet av dina skor,
Mp3 är på för högt.
Månen avspeglar din skugga på den mörka asfalten.
Det är inte fullmåne,
men ändå känner du dig jagad.
En kall blåsning i din nacke,
och det ilar längs ryggraden.
Vettskrämd börjar du öka din takt,
ljudet blir högre och högre.
En knuff i sidan,
och du trillar men blir genast stadig igen.
Det är bara du i närheten,
spring är det enda ordet du tänker på.
En hård spark i knävecket,
och du faller handlöst framåt.
Vänder dig om,
och genom allt ljud genom Mp3 hör du ett skrik.
Långt bortifrån, svagt.
Det ökar dock och kommer snabbt närmare.
Tills slut sliter du ut hörlurarna och håller för öronen
det har övergått till outhärdligt.
Plötsligt när ljudet är som starkast,
är det som det sveper förbi dig och samtidigt tar en stark vind tag i dina kläder.
Allt är över på några ögonblick.
Du vet vad som har hänt.
Ditt förflutna har hunnit ikapp dig.
torsdag 2 september 2010
Jag är Hedrad
Jag är hedrad
Du släppte in mig
Jag kommer ihåg alla mina tankar
Om allt du visade att du kände
Jag vågade aldrig drömma fullt ut
För jag var aldrig den rätta att göra det
Du var alltid den enda
För du hjälpte mig att visa att det fanns en väg där även för mig
Nu tittar jag tillbaka
Men jag ser ingenting
Är jag blind
Varför har du försvunnit för mig
Jag vågade aldrig bära vikten av dina ord
Jag vill glömma och göra att allt försvinner
Men jag är inne i din värld nu
Och jag kan inte gömma mig
Jag kommer ihåg tankarna
Jag kommer ihåg ditt ansikte och din själ
Men jag kan inte förlåta och inte ta bort allt som hänt
Jag har lärt mig att hata
Men jag kanske får börja acceptera
Att du är så långt inne i dig själv
Att du kanske inte ens hittar din egna väg ut
Du kanske är blind
Jag är nere på mitt sista nu
Och jag tittar bakåt igen
Men nu är allt borta
Jag är hedrad att du släppte in mig
Du släppte in mig
Jag kommer ihåg alla mina tankar
Om allt du visade att du kände
Jag vågade aldrig drömma fullt ut
För jag var aldrig den rätta att göra det
Du var alltid den enda
För du hjälpte mig att visa att det fanns en väg där även för mig
Nu tittar jag tillbaka
Men jag ser ingenting
Är jag blind
Varför har du försvunnit för mig
Jag vågade aldrig bära vikten av dina ord
Jag vill glömma och göra att allt försvinner
Men jag är inne i din värld nu
Och jag kan inte gömma mig
Jag kommer ihåg tankarna
Jag kommer ihåg ditt ansikte och din själ
Men jag kan inte förlåta och inte ta bort allt som hänt
Jag har lärt mig att hata
Men jag kanske får börja acceptera
Att du är så långt inne i dig själv
Att du kanske inte ens hittar din egna väg ut
Du kanske är blind
Jag är nere på mitt sista nu
Och jag tittar bakåt igen
Men nu är allt borta
Jag är hedrad att du släppte in mig
onsdag 1 september 2010
Det blir bättre snart
Emma-Lina skrev idag. Hon hör av sig när jag behöver stödet som mest, och jag är tacksam att jag inte förlorat henne...
Jag vet vad hon menar i sitt mejl. Hon skrev att jag och min kropp ska vara ett lag och samarbeta. Men jag är så SÄMST på det... Men jag ska fortsätta, förtsätta försöka.
Tack hjärtat<3
Jag kunde inte somna igår. Dels spelade Alter Bridge sina låtar i mitt huvud. Dels hade jag grymt dåligt samvete att jag inte fått jobb ännu. Jag vet att jag borde försöka mer, åka in till staden och dela ut 1000000 CV överallt. Men det är FAN lättare sagt än gjort. Jag ska köra dom sista affärerna inne på Kista Gallerian idag. Jag måste det.
Jag vill inte att alla mina besparingar tar slut och att Cim får betala för mig sålänge. Han lugnar mig jämt och säger att det är klart att han gör det, inga problem. MEN DET ÄR ETT PROBLEM. Jag är inte en sådan tjej som vill att min pojkvän ska betala åt mig! Jag vill betala hälften och så ska det vara. I alla hem.
Så jag började räkna. Att HYRA lägenhet i Stockholm är så GRYMT... onödigt. Du ger ca 100 000:- på ett år till någon annan i handen. Så sjukt egentligen. Så fort jag får reda på att jag har ett fast jobb på heltid skulle jag hellre vilja köpa lägenhet. Vi vet båda att vi vill bo här i några år. Då borde man hellre investera i sig själv än att ge någon annan dom pengarna. I Stockholm förlorar inte lägenheten sitt värde heller, snarare ökar om man fixar i ordning den lite också. Och man får något SÄKERT eget boende och inte osäkerheten av när man kanske blir utkörd. . .
Det negativa med det är dyra lån. Men. Jag håller fast vid min tanke. Hellre kör jag på eget boende än att ge ngn annan dessa pengar. För även om bostaden skulle säljas för mindre pengar än det du köpte den för, så är det samma sak som att ge hyresvärden pengarna och då kvittar det ju ändå.
Suck. Förlåt för tråkig blogg:/ Det blir bättre snart.
Jag vet vad hon menar i sitt mejl. Hon skrev att jag och min kropp ska vara ett lag och samarbeta. Men jag är så SÄMST på det... Men jag ska fortsätta, förtsätta försöka.
Tack hjärtat<3
Jag kunde inte somna igår. Dels spelade Alter Bridge sina låtar i mitt huvud. Dels hade jag grymt dåligt samvete att jag inte fått jobb ännu. Jag vet att jag borde försöka mer, åka in till staden och dela ut 1000000 CV överallt. Men det är FAN lättare sagt än gjort. Jag ska köra dom sista affärerna inne på Kista Gallerian idag. Jag måste det.
Jag vill inte att alla mina besparingar tar slut och att Cim får betala för mig sålänge. Han lugnar mig jämt och säger att det är klart att han gör det, inga problem. MEN DET ÄR ETT PROBLEM. Jag är inte en sådan tjej som vill att min pojkvän ska betala åt mig! Jag vill betala hälften och så ska det vara. I alla hem.
Så jag började räkna. Att HYRA lägenhet i Stockholm är så GRYMT... onödigt. Du ger ca 100 000:- på ett år till någon annan i handen. Så sjukt egentligen. Så fort jag får reda på att jag har ett fast jobb på heltid skulle jag hellre vilja köpa lägenhet. Vi vet båda att vi vill bo här i några år. Då borde man hellre investera i sig själv än att ge någon annan dom pengarna. I Stockholm förlorar inte lägenheten sitt värde heller, snarare ökar om man fixar i ordning den lite också. Och man får något SÄKERT eget boende och inte osäkerheten av när man kanske blir utkörd. . .
Det negativa med det är dyra lån. Men. Jag håller fast vid min tanke. Hellre kör jag på eget boende än att ge ngn annan dessa pengar. För även om bostaden skulle säljas för mindre pengar än det du köpte den för, så är det samma sak som att ge hyresvärden pengarna och då kvittar det ju ändå.
Suck. Förlåt för tråkig blogg:/ Det blir bättre snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)