Ibland bara

Ibland bara tittar jag på alla underbart vackra tjejer som finns.
Jag kolla på tvillingarna Augustsson, på Pernilla, Rebecka Olsson... Dom kan bara ta ett kort och bli helt jävla FOTOGENISKA... Helt sjukt. Alltid vackra.
Försöker jag ta ett "gulligt" kort på mig i mina glasögon tex, som jag vet att alla andra kring mig blir fruktansvärt sexiga i, ser jag bara så... illa ut!
Typ alla kan ta ett kort på sig utomhus och vara sexiga och så fina. Jag skulle se ut som en blandras mellan hyena och mus... eller ngt.

Min vikt har börjat bli ett bekymmer igen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är FULL gång med träningen igen, jag äter som man ska, varken för mycket eller för lite. Men INGET händer! Jag kollar på denna bild som jag har som profilbild. Det är 6 månader sedan jag tog den. DÅ VAR JAG SMAL och fick ingen dubbelhaka JÄMT, jag var 10 kg lättare och började tycka om mig själv. För första gången på länge började folk kring mig kommentera - Å herregud Rebecca, har du gått ner i vikt eller vad???

Men förbannade mig gick upp dom 10 kilona RÄTT fort igen. Jag har egentligen inga bröst. Nu HAR jag det, och jag AVSKYR det.
Så jävla besviken och irriterad. Usch!
Ska sova bort problemen för ikväll....

Angel Eyes

När höstkylan letar sig in bland fönsterspringan och man äntligen börjar se en skiftning på lövens färger så pirrar det i hela mig.
När man äntligen får börja tända stearinljus runtomkring sig på kvällarna igen utan att kvävas av värmen de ger, och känna lugnet svepa över en. . .
Jag älskar sommaren, men jag älskar hösten. Jag älskar kläderna man måste ta på sig för att inte ha en frusen kropp när man kommer in, och jag älskar att man får ta fram sina höga stövlar med klack igen. Jag har inte gått i klackskor förutom om jag gått ut någon enstaka gång i sommar, men jag älskar det. Iaf. Boots och stövlar- mmm:)

Jag har funderat på att börja skriva lite av mina texter igen. Mina dikter osv... Stämningen har börjat lägga sig nu, och hösten är den bästa tiden att skriva om känslor tycker jag.
Sister Hazel och alla andra sköna band. Ah, älskar dom.

Nu, starkt mörkrost och en rostad macka. Ha en trevlig dag:)

En tanke

Är fortfarande upprörd över hästarna. Det är en av mina negativa sidor, jag har svårt att släppa saker.

Men iaf, jag kom på mig själv att sitta och förklara situationen för Cim när han kom hem, och stackaren som inte vet ett dyft om pass o hästar satt bara och lyssnade. Älskling<3
Men ändå! Hur kan dom komma och bli ens upprörda över något dom VERKLIGEN borde tagit tag i för FYRA år sedan ? Kan vi verkligen hållas ansvariga för detta? Anledningen till att jag inte kan släppa det är för jag tycker synd om dom. Dom är inte så gamla och när jag var i deras ålder så visste jag lika lite.
Men ändå. Bara ledsen att bli påhoppad sådär. Kändes sårande att min pappa skulle kallas lurare osv. Min pappa är den snällaste gubben som finns. Det förtjänade han inte ! Förvirrad kanske. Men det är ingen annan än jag som får säga så om honom... hmm.

BTW, magontet släpper mer och mer. Nu blir jag bara generad när jag känner att jag verkligen får all uppmärksamhet. Men så länge det bara är lite frågor osv så känner jag mig ganska lugn. Nåja, vi får väl se.

Ser fram emot mitt underbara kaffe i morgon.
God natt

Why dont you wrap yourself around me ?

Hade en underbar kväll igår<3 Därför har jag den bästaste i sängen med mig;)

Jag hade lovat lite bilder på lägenheten idag. Men jag är på väg att bli sjuk, och ändå varit ute och gått så jag har helt enkelt inte haft ngn kraft i kroppen att städa, därmed inga bilder! Förlåt, men det kommer snart :)

Jag fick reda på att Pernilla fått heltidsarbete med asbra lön. Först blev jag avundsjuk. Jag tänkte, hon har gått makeup och hårstylist, hon har fått asbra jobb. Vad har jag gjort? Inget. Jag har inte åstakommit något på alla dessa månader jag varit här. . . Och inte innan heller. Kände mig sjukt misslyckad.
Men sen blev jag glad för hennes skull. Hon förtjänade ett bra jobb, och jag hoppas att hon pallar att arbeta natt länge!
Sen... Fick jag dåligt samvete att jag blev avundsjuk. Suck på mig!

Jag har iaf diskat, tvättat, hängt upp tvätten, ska lägga i ny tvätt, och varit ute o gått. Det är väl alltid ngt att göra av sin dag på !

En sak till hände förresten. Ägarna till Pernillas o min förra hästar skrev... över FACEBOOK. Eller inte ens dom, utan en tjej som hjälper dom. Dom har tydligen inte fått pass och handlingar... det har gått FYRA år!!! Jag vet inte om jag ska skylla på att det är pappa som varit slarv och skitit i att leta eller om dom faktiskt varit jävligt ansvarslösa som inte gjort det här tidigare. Visst, dom har ringt pappa. Men detta gäller inte oss, utan dom. Dom borde tagit tag i detta redan första halvåret, om ens så sent. Men FYRA år?? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Men jag vet inte hur jag ska tänka. Kan dom hålla oss ansvariga för något dom borde dragit tag i för FYRA år sedan? Jag tycker självklart synd om dom.
Men jag känner samtidigt att vi har egna liv och problem. Jag orkar inte ta tag och styra och bråka med andra om deras problem. Och hade jag haft pengar att strö så lovar jag att jag hade skickat pengar till dom för besväret... Men FYRA år?
Finns det en gräns för hur oansvarig man kan vara själv, för att sedan försöka skylla på andra för man inte orkar ta tag i det när det ska tas tag i?

Jag undrar jag....

Du gör min Dag

Jag har haft mysdag idag. Lyssnat på P!NK, Rihanna, Beyonce osv. Skönt att lyssna på starka texter och underbar musik.
Nu ska vi sticka iväg och köpa en tv, och jag hoppas verkligen dom har en hemma så vi inte behöver vänta på ngn, för jag behöver lite LIV runtomkring mig! Kunna dansa när man lagar mat. Springa runt naken och galen i lägenheten och känna sig lagom befriad!

Vi måste även köpa lite olika lampor och mat och ett tvättställ så vi kan hänga upp vår blöta tvätt någonstans! Sedan är nog nästa lägenheten komplett tror jag. Snygg svart soffa, barbord med barstolar, snyggt kök med ny micro, ugn och diskmaskin. Tvättmaskin. Mina underbara sagaform glas och krukor. En sak som ABSOLUT är viktigt. Vi måste köpa lite växter, murgröna och orkideér tror jag bestämt. Det finns nästan inga andra växter jag lyckas hålla vid liv:)

I morgon? Köpa mat, passa lillvovvsing sista dagen, städa och tända ljus m.m tills älskling kommer hem. Det ska bli en underbar helg!
<3

Val

Har haft asmysigt med Mändi och Moa igår! Blev kanske lite mycket vin och cider, men vad gör väl det en trevligt kväll?

Jag kan inte sluta tänka på Emma-Linas meddelande. Otroligt fint och uppskattat gjort. Hon är en ängel! <3

I helgen var vi på bröllop. Cherryl gifte sig med sin Micke, och det var vackert. Hon hade gått ner så mycket så man inte kände igen henne alls i vikt, och hon vägde väl cirka 60 kg. Max! Helt sjukt ! Är grymt avundsjuk på hennes självdisiplin nu när min faller rätt rejält!

Sen kommer det seriösa nu dååå... Jag funderar och funderar på vad jag ska utbilda mig till. Då skriver Jannice om hur livet som bartender är och det hon skrev var inte så lockande faktiskt. Jag skulle gärna vilja prova på det och arbeta med det ett tag, men kanske inte ta ett lån på 120 000 kr bara för jag ska vara utbildad i det... Jag vet inte!
Sedan skrev jag också att jag valde mellan hudterapeut och frisör. Frisör eftersom jag älskar närheten dom har på sitt jobb. Att få prata och alltid vara "nära" främmande människors liv, för vem berättar inte alla hemlisar för sin frisör?
Jag älskar färger och jag tycker det är svinkul med frisyrer och klippningar, men jag vet inte om jag skulle kunna bli bra på det ?
Isf kommer det även innebära ett lån på cirka 300 000. Vill jag leva en stor del av mitt liv för att betala den skulden ?
Hudterapeut. Också likadant lån, men det är roliga ämnen och välbetalt jobb.

Ja, ja vet inte alls! Herregud.... ååå... HelP !

Underbara människor

Jag fick ett hotmailmeddelande från Emma-Lina över helgen, som jag satte och tjöt till när jag gick in och läste det. Jag förstår inte hur en person som jag knappt träffar och som jag saknar så mycket, kan förstår mig så underbart bra.
Jag trodde det började ta slut på dessa personer runt om i världen, då man städigt blir besviken på människor runtomkring sig själv. Och dessa saker man blir besviken på dom om kan vara att dom inte förstår, att dom blir arga på en när man inte ens gjort något eller så vidare.
Jag orkar inte ett liv fullt med drama. Det räcker med mig själv, tro mig att livet är för kort ändå. Jag vill inte hålla på att förstöra för mig själv hela tiden genom att verkligen känna att jag inte duger eller att jag inte räcker till. Detta måste jag redan jobba på, att ta tag i mig själv.

Just när jag började ge upp hoppet om att kunna ha ett bra förhållande till min bror så har vi en underbart kul kväll på La Scala, och dagen efter följer han med och hjälper mig flytta massor av saker i Stockholm... Han kanske tycker om mig lite iaf?

Jag längtar efter ett stabilt liv, ett där jag inte står i vägen för mig själv hela tiden. Jag har en underbar lägenhet nu, världens bästa pojkvän och två katter som jag inte kan sluta prata om. D

Emma-Lina. Jag saknar dig så fruktansvärt och du är en helt underbar människa. Det finns inte många av dig, så jag ska bli bättre att höra av mig till dig när jag behöver stöd, vilket du förhoppningsvis vet att jag finns jämt för dig.

Nu ska jag sminka mig och ta hunden ut på promenad. Jag måste se mig om i Kista.

Det finaste jag har

Det har varit många dagar som jag inte orkat att ta itu med mig själv.
Men samtidigt har jag puttat bort Cim och inte låtit han trösta mig alls. Igår var det inte alls kul, men nu har jag tagit tag i mig själv och igår behövdes. Bättring på gång, och snart får vi vår nya lägenhet, med våra egna saker i och det kommer bli underbart.

För övrigt vill jag bara passa på att säga att jag ser upp till alla som köper hundvalpar. Jag kan tänka mig, att många raser inte är lika krävande. Men en rottweiler/schäfer valp på några månader är PEST! Jag har tålamod med djur. Verkligen. Men när ungen hoppas efter kopplet och biter och tjuvnyps och springer runt runt hela tiden när man går med honom bland folk är jobbigt. För han är helt underbar hemma, och lyder hyfsat. Men folk som inte känner hundar tycker ju att det ser HEMSKT ut, typ misshandel när man lägger ner valpen då han bitit och hållit på och man verkligen ska lägga ner och lugna ner sig. jag brukar ta han lätt vid nacken såsom andra hundar hade lagt ner honom på maken om dom skulle läxa upp honom.
Men valpar är sådana teatermänniskor. Han börjar skrika och gnälla JÄTTEhögt, fastän jag till och med håller mina katter hårdare och det vill säga att jag håller ner han väldigt snällt. Men pinsamt blir det ju när folk tittar och undrar vad man håller på med...:/

Funderar på om jag ska gå med honom till Cims arbete sen. Det skulle nog underlätta Mikaels arbete sen på kvällen:) Men UNDERBAR annars:)

Älskar min pojke. Finaste som finns<3

Be Mine

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away

And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

And you never were
and you never will be mine
No you were never were
and you never will be mine

For the first time there is no mercy in your eyes
And the cold winds hitting my face and you're gone
And you're walking away, away
And I am helpless sometimes
Wishing's just no good
Cause you don't see me like I wish you would

Cause you never were and you never will be mine
No you never were and you never will be mine

There's a moment to seize every time we meet
But you always keep passing me by
But you never were and you never will be mine
No you were never were and you never will be mine

There's a moment to seize every time that we meet
But you always keep passing me by
But you never were and you never will be mine


http://www.youtube.com/watch?v=uESRUaltM90&feature=player_embedded

FAN

Jag har nog aldrig haft så ont i hjärtat som jag har nu. Kommer du ge upp?
Jag vet inte vad jag har hållit på med på senaste tiden. Blivit arg och frustrerad på helt fel person och nu kanske det är försent för mig att ändra på mig.
Jag har aldrig velat något så mycket i hela mitt liv, ändå har jag inte kunnat kämpa för det.
Jag antar att jag försökt puscha och puscha för att se hur mycket jag kan förstöra innan du ger dig av. Innan du inte orkar längre... Och jag vet inte varför:(
Det har känts som om jag inte varit värd din tid, din uppmärksamhet. Så jag har fortsatt.
Denna morgon var den värsta morgonen i hela mitt liv. Jag gråter fortfarande för jag går vilse och jag vet inte hur vägen kommer sluta. Är det försent att säga att jag ångrar mig?

Snälla, ta bort min smärta, säg att det kommer bli bra. För trots allt är det alltid orden jag velat höra, jag har bara inte lyssnat. Jag har krävt helt oförstående saker och jag... Jag vill kunna spola tillbaka tiden, ta bort mitt förflutna och ha en bra framtid. Med dig...

Misslyckad

Vad håller jag på med? Har jag blivit totalt känslolös? Varför kan jag inte säga det jag känner, i stället för att hänga upp mig på en mening som sades fel eller ett ord...

Hjärtat skriker men munnen säger helt andra saker än det jag ber den om...

Vad som händer i veckan

Satt nyss och tjöt som en liten flicka (igen), fast denna gång var det för fina ord från Rebecka Augustsson...

Jag har nu raderat två hela inlägg där det stod om besvikelser och massa annat. Jag bara... orkar inte klaga.

Idag har jag passat Bumblebee hela dagen också. Osiris och Chloe är inte alltför glada. Jag väntar på att valpen kommer få rivsår eller annat.
Valpar är så grymt mycket ansvar. Men vissa raser är så grymt mycket mer jobb med än andra. Denna är schäfer/rottweiler och han är GRYMT jobbig, bitig och nafsig. Han lyssnar inte alls på mig, eller ibland och han är så... valpig. Men han har sina fina sidor med, gosig, söt och gullig. Hicka efter maten osv. Men jag kommer nöja mig med mina två katter LÅNG tid efter dessa två veckor har gått.

Jag längtar tills fredag. Då slutar Cim tidigt och vi ska ta bussen till Oskarshamn. Hans föräldrar åker på morgonen till Öland så vi kommer få sova ensamma där. Alltid mys att sova på nya ställen . . . . . . . . . . . .
Sen på lördagen blir det till att göra sig fin och åka på Cims syster Cherryls bröllop! Det kommer bli underbart och hon kommer vara vacker! På Öland ska dom ha det så jag hoppas verkligen det bli underbart väder!
Söndag åker jag och Cim tillbaka till Stockholm med pappa som är snäll och hjälper oss med flytten. Jag och mina sämsta axlar kommer väl knappt kunna lyfta ngt, men jag hoppas det går bra iaf. Den nya lägenheten har diskmaskin, torktumlare och tvättmaskin. Drömmen för alla som bor i lägenhet! Underbart<3 Bilder kommer sen.

AManda och Moa kommer på tisdag. Då blir det vin och MYS! Underbart.

Mys med kissarna:)

Första dagen på dom kommande två veckorna som jag passar Bumblebee. Osiris ställde sig på snedden för att se större ut och fräste så mycket att det bara rann i mungiporna. Det såg sjukt kul, jag har aldrig vetat att en katt kan dregla så mycket!
Chloe är ganska lugn och har nosat på han utan att fräsa men hon blir osäker när Osiris kommer.

Nu ligger vovven i hallen och Osiris hoppade upp till mig och har försökt gnugga bort all hundlukt från mig. Rolig katt!

Jag ska kolla lite på tv nu, och sedan ge hunden lite mat igen och ut och gå en sväng till. Sen får man gå ut och gå igen till Cims jobb och lämna han igen:)

Senaste tiden

Senaste veckan har varit jobbig för mig.
Det är så mkt som är vid sidan om och samtidigt ska man försöka samla sig och vara "övertrevlig" och söka jobb med CV och PB. . .
Var på väg idag, men så fick jag en våg över mig som bestod av "jag klarar inte detta, jag är så jävla dålig, värdelös, jag kommer inte få ett jobb iaf även om jag försöker".
Jag fick ont i bröstet, blev typ dyngsur och var nära på att svimma. Ångestattack??? Jo, tack. Aldrig förr har jag litat på mig själv så lite som jag gjorde exakt i den sekunden. Jag tror att det berodde på att bråk från Oskarshamn osv. Jag måste lära mig att det inte kommer bli bättre från familjen där och att jag alltid kommer vara osäker på mig själv om jag inte börjar stänga av rätt ordentligt snart. Och bästa älskling sitter och försöker plocka ihop mig när jag faller isär av gråt pga allt det här! Fan, att jag sitter och går sönder när dom säkert inte ens ägnar det en endaste tanke...

Jag älskar ju att arbeta! Jag skulle få ett arbete lätt om jag bara tog tag i det! Men jag har inte fixat det, den där vågen sköljer över mig då och då vilket är väldigt jobbigt. Jag har blivit osäker på mig själv och jag blir generad så fort ngn jag inte känner pratar med mig och jag förstår inte alls varför. Nervös runt andra människor, vad händer med mig ?

I morgon kommer jag iaf gå med Cim till hans jobb där jag ska möta en av hans kollegor som har en liten valp jag ska ta hand om i två veckor. Jag hoppas att detta kan ge mig lite förtroende till mig själv tillbaka.

Gah! Att ge upp känns mer och mer lockande...

Bara inte en av familjen

Jag säger att jag är nollställd, att jag inte bry mig och att allt är okey.
Men jag tror att många förstår att jag bara försöker skydda mig själv.
Nicole sa till mig idag att jag inte skulle skriva personligt på fb, och hon har ju så rätt. Men det är svårt också, speciellt när man känner så stark som jag gör nu.

Det vore lättast att flytta hem till Oskarshamn, vara ute och festa om helgerna och försöka umgås med alla flickor där hemma. Det vore lättast att ge upp.
Men vad kommer man hem till isf? Kompisar som faktiskt redan har det bra med de vänner de har där hemma, familjer som redan har fulla kvällar och faktiskt inte bryr sig vart jag befinner mig någonstans.

Jag vet att pappa finns för mig. Han ringer och gråter och säger att han tänker på mig. Och jag vet ju att det är sant. Skäms när jag tänker på alla ggr jag inte uppskattat han nog.
Resten tänker jag inte nämna. Det finns inget att nämna. Arga och oförstående människor som inte kan se saker från någon annan sida än sina egna.

Nu har man tyckt synd om sig själv nog för en kväll. Jag har ju en pojkvän som alltid måste hålla om mig när jag gråter, och två katter som kommer och jamar och inte förstår varför man är ledsen...

Men jag tänker inte ge upp än. Jag vill försöka och jag kan.

Myskväll resten av kvällen<3

Fredag den 13:onde

I förrgår var det jobbigt. Sov inte en blund på hela natten och det var så sjukt jobbigt! Men gick ändå upp vid åtta och gjorde frukost åt Cim.
Det kan man inte säga att jag gjorde idag iaf! Borde gått upp men sov ända tills nu! Illa illa- men men. Fredag den 13:de idag alltså.
Jag ska äta frukost snart, kolla lite på tv och sedan gå och handla, gå till systemet och köpa vin även om vi inte har råd! För det är jag/vi värda om nu pojken vågar ta sig ett glas:)

Igår ringde Emelie Hilmersson. Jag vet inte. Efter allt så känns det som om det är hon som jag kan relatera till, berätta allt som pågår och få tröst samtidigt. Jag skriver bara att hon ska ringa till mig och sedan ringer hon mig när hon är ensam och har tid och prata. Underbara unge<3

Nehe, det är väl dags att jag sätter igång och gör frulle nu då:)

Tårar och ledsamt

(Skriver endast detta för jag behöver få ur mig det, inget att läsa egentligen, bara arg och ... besviken som man är ibland...!)
Vi började bråka idag igen. Eller jag la på luren i örat på henne i förrgår för jag kände mig påhoppad, men skrev ett sms och bad om ursäkt och en förklaring som hon borde ha förstått. Sedan hörde jag inget tillbaka, jag kan inte ringa eftersom jag inte har pengar. Sedan fick jag ett sms tillbaka ikväll, om att hon kanske inte vill ringa mig mer och att jag alltid blir arg. Men kanske, bara kanske, finns det en anledning till att jag alltid kommer till den punkten då ilskan tas över av förnuftet ?

Hur ska jag få Er att förstå hur jag tänker och känner? Det är jag som är banditen i era ögon. Men jag ringer ju Er alltid för jag är ledsen eller behöver stöd med något, men det slutar alltid med att vi börjar bråka eller annat. När du åkte så fanns jag för dig. Jag hade en klump i magen och var orolig för dig. Var du ledsen så FANNS jag för dig, TRÖSTADE dig med hjälpande ord. Även om jag inte alltid höll med dig så är det det som TRÖST går ut på. Alltså ord som det kommer ordna sig, du vet ju hur hon är, jag finns här. Jag ställde mig inte och försvarade någon som du var arg eller besviken på, jag fanns på din sida och försökte förstå dig. Ringer jag dig om jag verkligen behöver ditt stöd eller engagemang nu, så börjar du försvara alla jag är ledsen på och blir sur på att jag bara ser allt svart och vitt. HAR DU TÄNKT PÅ ATT JAG NÅGON GÅNG FAKTISKT BARA BEHÖVER PRATA UT MED NÅGON SOM BARA KAN FINNAS DÄR UTAN ÅSIKTER OCH BARA LYSSNA???
Det kommer aldrig funka med jag gjorde aldrig så, jag sa aldrig så, jag beter mig aldrig så när vi vet att det faktiskt fanns rum för dina ilskor och tankar med ibland. Ledsen och gråtfärdig att vi aldrig kommer vara sådana som kommer kunna förstå och vara nära.

Och det andra problemet. Hur kan jag sluta bli arg och besviken när du ringer, när allt du gör är att fråga hur andra hjälper mig? Vad har du själv HJÄLPT mig med? Tänk efter. Det gick bra att säga att jag skulle ringa och finnas för andra när de var bortresta om de behövde stöd, men nu när jag flyttar och verkligen behöver mina närmaste så är allt du frågar om hur andra hjälper mig?
Jag la på luren för jag kände att det egentligen ska kvitta vad andra hjälper mig med. Nu bad jag dig. DIG. Jag har inte bett dig om pengar eller faktiskt ingenting. Jag har bott själv och betalat för mig själv medan andra satt vid ditt bord och inte la en jävla krona för det.
Det känns ibland som om du behöver se till att alla andra hjälper mig med allt innan du ens bestämmer dig för om du ens vill lägga ett finger däri. Och det är jobbigt...

Det som är det jobbigaste och som får tårarna att svida i ögonvrån är att jag alltid kommer vara den som alla tycker ser allt på svart och vitt. Det kvittar hur jag än bönar och ber om att försöka se på det mitt sätt, det kvittar hur jag än vrider och vänder på det... Det är ALLTID ni som har rätt.
Ni säger att ni förstår mig i ena stunden, när ni i andra stunden sätter mig i hörnet och anklagar mig för att inte se längre. När jag egentligen, från första början, bara ringde för Ert stöd...

Men. Jag gör som jag alltid gör. Jag knuffar bort alla som jag vet att jag brukar bråka med och bygger större mur kring mig själv. Det funkar bättre och bättre märker jag, och jag mår mindre dåligt av det. GUD vad jag längtar efter att börja utbildning, eller få ett jobb. Något som får mig att bygga en vänskap och förhoppningsvis hitta ngn som behöver mig med.

Snart helblond igen

Snart har jag lyckats färga mitt hår helblond igen. Det är liiiite orangefärgat kvar, men det kommer absolut gå bort vid nästa blekning. Skönt:)

Dagens mat:
1. Havregrynsgröt med 10 russin.
2. 0-poängssoppa. Alltså morötter, lite potatis, palsternacka, purjolök, gul lök, vitlök, champinioner och tonfisk. ....:/
3. Te, blodgrape och 2 knäckemackor med LITE kaviar och ägg.

Ska gå till Cims jobb tills han slutar och sen ska vi gå hem igen. Tar ca en timme.
Jag SKA gå ner i vikt, vill vara nöjd med mig själv igen och sluta hålla på att gnälla hela tiden. Och då finns det ju bara en sak att göra:)

På lördag ska jag och Cim åka ner till havet och köpa med lite vin och mysa ner oss vid solnedgången. Underbart<3 Innan dess ska vi köpa bröllopspresent till brudparet den 21:e och KANSKE en klänning. Jag vet inte om jag vill lägga ner pengar på det längre. Men hade varit underbart med en fin sommarklänning dock. Och ett armband. VI kanske får åka och kolla på tv osv med så den kommer hem i tid tills flytten. Sitta utan tv kommer annars bli grymt tråkigt.

Just bara Nytt

Bytte blogg eftersom jag tyckte den på finest blev opersonlig. Här kunde man lättare designa sin egna och till och med jag klarade av det;)
Sitter just nu med Osiris i soffan och njuter av kvällen. Har "nattat" Cim och jag orkade inte sova än fastän jag vet att jag verkligen borde.
Jag längtar till tre saker just nu.

1- Den 21:e då Cims vackra syster Cherryl ska gifta sig och det ska bli så otroligt kuuul! Längtar efter svärmor och jag LÄNGTAR efter att umgås med pojken min på det sociala planet och inte sitta i denna lägenhet!
--Problem. Jag vill så gärna ha en fin ny klänning! Ett armband som döljer.. ah, och jag vill vara FIN när jag kommer få träffa Cims hela släkt för första gången så han inte behöver skämmas för mig.

2-Den 22:e då vi kommer från denna skitlägenhet och får diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare! OCH få ta fram VÅRA bestick, saker och allt annat som vi än så länge fått använda andras! Slippa att diska allt själv med två kokplatter och för små kastruller så man inte ens kan göra soppa utan att det är mat överallt!
--Problem. En hyra ska in i deposition. Jag har inget jobb än så länge och det betyder att vi måste ut med 17 000 rätt omgående... Vem ska jag be om hjälp på min sida? Äsch, gör allt för Cim så jag får väl ta ett lån om det kommer bli segt ett tag!

3-Ett jobb! Det kommer bli så jävla kul att få jobba och träffa mycket och nytt roligt folk.
--Problem. Det är INTE LÄTT!!

Ska bara kolla färdigt på CSI sen är det att smyga ner hos älskling <3


Jag vill inte ha det såhär. Men vi kommer alltid till denna punkt, och det fungerar inte för mig längre. Jag vill bara hjälpa till, men inget duger. Jag börjar tro att du aldrig vill komma någonstans och gärna vill fortsätta vara beroende av andra...