Torsdag natt och fredagsplanering, FLYTT

Pappa ringde idag och grät och pratade om begravningen osv. Tungt!

Halloween-kostymerna är beställda. Gode gud snälla säg att de passar, kommer hem i tid och att allt kommer bli super?

Cim gick och lade sig. Han börjar bli sjuk och vill men samtidigt vill inte gå till jobbet på sista dagen i morgon. Jag förstår honom.
Men jag stannade upp för jag känner att jag ville få lite mera gjort innan. Måste hänga upp den tvättmaskin som är i, lägga i sista med katternas täcken så ALLT är rent och fint när vi kommer hem. Jag måste ta upp disken som är i diskmaskinen och börja packa det sista, och sedan vika ihop de fyra maskinerna som ligger på en hög med kläder och packa ner i lådor så vi bara snabbt kan packa upp allt i garderoben när man kommer hem. Jag orkar inte göra allt det i morgon, antar att jag kommer bli galen på alla småsaker man redan glömt att packa som ska ner då.
På fredag morgon ska vi upp vid halv sex, göra oss i ordning och packa ner våra personliga saker i resväskorna, åka och hämta släpet innan sju och sedan åka hit. Får väl sätta katterna i buren redan då, men jag är lite orolig för Chloe så hon inte blir för stressad. Tror verkligen att hon är med kattungar nu, men det syns väl om en månad kanske. Lite innan.
Sedan får Brunbjörn och Cim bära ner alla lådor och SÄNGEN ( tung jävel ) och jag får städa undan för undan för varje rum de bär ut lådorna från så vi bara kan stänga dörren sedan när de burit det sista och dra med en gång.
Det sura blir att komma hem och få in alla lådor och SÄNGEN i huset igen. Vet inte ngn jag kan be om hjälp heller, men Cim får väl be ngn kompis.

SÅ då var jag färdig med allt tråkigt som händer i mitt liv för tillfället. :)
Dags att börja fixa lite nu dåå....

Nytt liv och ansvar

jag har mycket på hjärtat ikväll. Det kommer väl med Farmor och Bamse, flytten, privata saker och brist på stöd från många som säger sig vara sina bästa vänner.

Sorg
Farmor och Bamse har dött. Och jag har varit så avskärmad från Oskarshamn så jag har liksom inte ännu fattat det. Sedan är jag inte en person som gråter innan begravningar, eftersom jag helt enkelt inte fattar det ännu. Men detta betyder inte att man inte BRYR sig, att man inte blöder från sitt hjärta i alla fall. Jag är inte en kall person, och jag kanske hanterar mina svåra händelser IBLAND på ett "kallt" sätt, men jag sörjer ändå. Sedan kan jag även känna att jag inte har ... tillåtelse att gråta över Farmor. Mamma sa ngt i stil med att Farmor varit så olycklig dom senaste åren och ville dö, eftersom hon kände sig ensam och ingen hälsade på henne. Det kan stämma mycket... Men jag kan inte ta ansvaret varför min far eller min bror eller så vidare inte hälsade på henne så ofta. Jag kan bara förklara hur jag kände och min anledning till att jag inte helt enkelt klarade av att besöka henne så ofta... Jag HATADE att komma och besöka henne och hon ibland skrek att hon ville hem, ibland kom vi dit när hon sov och så väckte dom henne och hon skrek hur hon nu var i himmelen och blundade hårt för att inte upptäcka att hon faktiskt låg i sin säng fortfarande... Det var hemskt och jag mådde dåligt varje gång att se henne sådan... Så vek jag är.! Skäms så fruktansvärt....

Flytten
Det finns mycket att tänka på. Som att skaffa ett nytt jobb IGEN, att vara utan pengar tills dess och sedan på vad man ska göra i framtiden. Pappa säljer huset till våren och därför kan jag inte bo där i framtiden. Vart ska jag ta vägen då?
Och nu när jag känner att jag kanske skulle fått en vän för livet som accepterade och gillade mig för den jag var och som bodde nära, då flytta jag. Men jag kan inte bo i Stockholm, inte ännu i varje fall. För det är inte hemma...

Privata saker och bristen av stöd
Man kan bli besviken på folk och man kan inse att dom man trodde var dom där nära människorna inte växer i samma takt, eller helt enkelt har andra prioriteringar i sitt liv. Det är alltid lättast att lägga ribban och säga kommentarer som : Jag har växt ifrån dom" eller annat. Men det handlar inte kanske om det alltid. Man tänker olika, och VISST, många tänker ofta på egoistiska eller DUMMA sätt. Men men, man kan inte göra mycket åt det utan helt enkelt bestämma vilka man vill ha nära sig och vilka man vill ta avstånd från.
Jag har alltid sagt att jag har vissa vänner som alltid kommer finnas där. Men när dom inte ens skriver ett sms att dom beklagar sorger för allt, då känns det jävligt trist. För jag minns när jag fått reda på att deras mormor dött, deras vänner osv så har jag ÅTMINSTONE skickat iväg ett sms där det stod att jag tänkte på dom eller ringt. Är jag egoistisk som tänker att det kanske inte skulle vara för mycket begärt?
Det jobbiga kommer vara när man kommer hem att inse att vissa av dom man umgicks mycket med förut faktiskt inte ens har skickat iväg ett endaste sms eller ÄNNU värre inte ens svarat på mina. Att dom FAKTISKT inte bryr sig ett gota om dig eller hur du mår eller so on.

Så det blir att ta itu med mitt egna liv för det första. Ta reda på vem jag är nu och vart jag vill komma med mitt liv...

Farmor

Farmor dog igår:( Men jag kan inte komma så långt att jag kan gråta.
Varför?
Vad är det för fel på mig?

Är jag verkligen så kall som alla tycker jag är? Jag VILL gråta. Men det bara... går inte.

Först Bamse och sedan Farmor...

Frågor!

JAG AVLIDER snart av detta parande! Chloe som är Maine Coon är FÖR LÅNG i kroppen för Osiris som är Norsk skogskatt. Så han samlar asmycket nackskinn av Chloe och sedan försöker han dra sig neråt för att nå till henne. Men icke. Det slutar med att Chloe får skitont i nacken av hans grepp och skriker. Haha, men man får väl hoppas att han lyckats några ggr iaf. :)

Nu när jag har några vänner här så känns det inte så farligt längre. Men jag vet att jag skulle trivas bättre med omgivningen någon annanstans. FAST jag älskar Stockholm... ÅÅÅ... Aja, men hemflytt nästa fredag! Stephanie och jag skriver över hotmail och det känns superbra!
MEN jag saknar Emma-Linas mejl, har hon glömt mig ? :)
Jag saknar Becky. Jag kommer inte få se henne på ett tag, och jag missar hennes 20-års fest. Lite ÅNGEST på det, men kan ju inget göra. :( Får ta igen och ge henne en superöverraskning så fort jag har jobb och pengar sen. Hon kommer må bra med sina vänner som hon har där iaf:)

På fredag kommer Amelie, Pernilla och Hilmersson. Jag hoppas det kommer bli underbart. Fest på lördag och fira Hilmersson! På hennes födelsedag<3
Jag hoppas att det bara blir vi tre och att inte Hilmersson rymmer senare på kvällen till sina andra vänner hon har här i Stockholm, men vi får la se;) haha.

För övrigt. Ska man åka till Strand på nyår eller inte ?

Just i Nuet

Det är konstigt... Jag har varit så inställd på att ha hemlängtan så länge nu att det känns konstigt att nu helt plötsligt inte veta riktigt hur jag vill göra. Jag jobbade med en SUPERtjej idag. Jättevacker, lång och underbar tjej som heter Stephanie.
Jag var inte beredd på att det fanns dom som fann det kanske skönt att prata med mig, som fann mig som en person som dom kanske gillade att umgås med. Det kändes som jag träffade en tjej som jag kunnat bli riktigt bra vän med och som inte dömde mig efter sitt utseende eller annat.
För om man tänker efter så umgås ofta tjejer med andra tjejer som är i "deras" liga. Dömande eller inte. Jag blev förvånad när Emma-Lina tog upp kontakten med mig, jag blev förvånad över att höra Jossan säga att hon saknade mig. Och idag.. Stephanie. Alla dessa är så fruktansvärt vackra kvinnor som man alltid blir förvånad över hur starka personer dom är... ( alltså inte i min liga! )
Hon förlorade sin katt idag, och för ett ögonblick så såg jag hur ledsen hon var ( fastän hon döljde det väldigt bra då hon verkar vara en fruktansvärt stark person ). Jag sa att min katt kommer snart få ungar, och då kommer hon vara den första som får välja vilken kattunge hon vill ha. Hon blev så ... glad. Hon verkade så tacksam. Så när jag skrev och skickade bilder på Chloe och Osiris över hotmail fick jag ett svar tillbaka, där det även stod:
"- Måste oxå säga att har aldrig träffat en så förstående och givmild person som dig!"
Jag började förstås tjuta framför datorn för så har nog aldrig en tjej sagt till mig förut som jag nyss träffat. Det kändes så fruktansvärt... skönt. Jag har på senaste tiden undrat varför så många stöter bort mig, eller skitit i mig när jag flyttade. Jag har undrat varför folk skriver långa rader på facebook till personer de knappt känner med massa kallprat, men inte har tiden att skriva att dom saknar mig?

Men jag kanske inte behöver det längre. Jag kanske inte behöver deras bekräftelse längre. För om en svarthårig stark skönhet säger en sådan sak till mig... kanske jag inte är så dålig som jag trodde. :)

Uppdatering

Snart hemflytt till Oskarshamn. Känns både mycket bra och tråkigt. Jag längtar hem, det finns ouppklarade saker fortfarande i Oskarshamn som jag måste klura ut, både med mig själv och andra. Det finns saker som jag måste klara av fortfarande... Men jag får komma ihåg att jag inte har så bråttom. Jag måste ta det i min takt, så att dom besluten jag kommer fatta i framtiden ska vara rätt-
Jag vet att om jag jobbat kvar på Skopunkten i Kista hade jag haft minst 6 nya tjejkompisar som är superhärliga. Snälla, trevliga och sociala och pratar lika mycket som mig och får mig att känna mig välkommen och bekväm. Det är synd att jag förmodligen inte kommer lära känna dom tillräckligt för att säga att dom alltid är välkomna till Oskarshamn ngn gång. Tråkigt att tänka att det kanske är sista gången jag träffar dom:( Sängen nu kanske ?

Nu har vi iaf kommit fram till....

Vad kommer all denna avundsjuka ifrån? Jag känner mig som en ond person.
Jag bär nog på mycket ånger, ilska och som sagt avundsjuka.
Jag bär nog på mycket ledsamhet, besvikelse och utstöttning.

Pernilla o Joakim åkte och tatuerade sig tillsammans ikväll. Joakim och Pernilla umgås väldigt mycket. Även om jag hade varit hemma, eller bott hemma, så hade ändå Pernilla och Joakim umgåtts mer. För jag är mellanbarnet, och då ska det väl vara en regel på att man får klara sig rätt bra själv?

ÄÄÄÄÄSCCCCHHHHHH! nu får jag FAN skärpa mig. Det har bara varit svart eller vitt på dom senaste månaderna ! Vad är det med mig?

Cim och jag har nog bestämt oss. Det blir flytt hem igen när han fått ett jobb runtomkring Oskarshamn. Jag personligen hoppas på Kalmar. Vi ska bo hemma i pappas hus sålänge, och sedan får vi se vart det bär vidare. Men en sak vet jag säkert:
Jag kommer nog aldrig flytta så långt från Oskarshamn igen.
Dessutom så är jag grymt sugen på att utbilda mig till frisör. Kommer det bli en utbildning till frisör i Kalmar så kommer vi nog ganska snart köpa en med. Men jag hoppas att vi kommer flytta hem innan jul och nyår iaf... Men vi får se. Skynda långsamt är ett bra uttryck.

Jag är väl helt enkelt inte en person som ska klara av att göra nya saker. Men jag har iaf lärt mig mycket saker....

Galen!

Jag var på intervju idag igen och denna gång var det på Kista Gallerian istället. Men fortfarande på Skopunkten så vi får se vad det blir. Jag hoppas verkligen iaf! Verkligen....

Om vi ska prata mer om att flytta. Jag vet inte . Kändes som jag ljög för henne som intervjuade mig idag. Hon frågade om det inte var svårt att vara så långt hemifrån och om jag funderade på att flytta hem igen ? Jag svarade:
"- Det du inte gör nu kommer du inte göra senare i livet heller. Det gäller väl att ta sina chanser nu och göra det bästa av det och sedan får man se. "
Ljög jag ? Jag längtar hem. Fruktansvärt. Men jag vet inte om det är för det har varit så mycket bråk hemifrån som jag har känt mig avskärmad från alla eller om det är för att jag faktiskt vill hem och kanske flyttar till närmre stad istället.

Alla tankar gör mig tokig. Om ngn bara kunde ta tag hårt i mig och tala om för mig hur jag skulle välja i livet för det skulle bli bra. Just nu känner jag nästan bara avundsjuka på alla som valt annat än mig och som har med allt annat att göra.
Pernilla ska åka och tatuera sig idag. Sin skitsnygga tatuering som hon gjort själv och som verkligen betyder ngt för henne. Medan jag sitter med min tribalfenixfågel på revbenen och min halvfärdiga blå rosentatuering i svanken som vi håller på att täcka över tribalen jag har där. GÖr jag ett misstag? Det gör så FRUKTANSVÄRT ont att tatuera över revbenen, och jag har tagit till mig ett helt projekt som kommer kanske ta två år till !
Att täcka en tatuering med en annan tatuering tar tid. Och det gör ont. Och mina är med färg med. TÄnk om det kommer hända ngt med mig och Cim? OCh jag står där med halvfärdig tatuering då det är han som presenterat mig inför den tatueraren vi har och han inte kommer vilja göra dom klara. Har jag tagit på mig för mycket?

Som sagt. Tankarna gör mig galen. Ska sluta tänka. Bara för idag.