Det blir bättre snart

Emma-Lina skrev idag. Hon hör av sig när jag behöver stödet som mest, och jag är tacksam att jag inte förlorat henne...
Jag vet vad hon menar i sitt mejl. Hon skrev att jag och min kropp ska vara ett lag och samarbeta. Men jag är så SÄMST på det... Men jag ska fortsätta, förtsätta försöka.
Tack hjärtat<3

Jag kunde inte somna igår. Dels spelade Alter Bridge sina låtar i mitt huvud. Dels hade jag grymt dåligt samvete att jag inte fått jobb ännu. Jag vet att jag borde försöka mer, åka in till staden och dela ut 1000000 CV överallt. Men det är FAN lättare sagt än gjort. Jag ska köra dom sista affärerna inne på Kista Gallerian idag. Jag måste det.
Jag vill inte att alla mina besparingar tar slut och att Cim får betala för mig sålänge. Han lugnar mig jämt och säger att det är klart att han gör det, inga problem. MEN DET ÄR ETT PROBLEM. Jag är inte en sådan tjej som vill att min pojkvän ska betala åt mig! Jag vill betala hälften och så ska det vara. I alla hem.

Så jag började räkna. Att HYRA lägenhet i Stockholm är så GRYMT... onödigt. Du ger ca 100 000:- på ett år till någon annan i handen. Så sjukt egentligen. Så fort jag får reda på att jag har ett fast jobb på heltid skulle jag hellre vilja köpa lägenhet. Vi vet båda att vi vill bo här i några år. Då borde man hellre investera i sig själv än att ge någon annan dom pengarna. I Stockholm förlorar inte lägenheten sitt värde heller, snarare ökar om man fixar i ordning den lite också. Och man får något SÄKERT eget boende och inte osäkerheten av när man kanske blir utkörd. . .
Det negativa med det är dyra lån. Men. Jag håller fast vid min tanke. Hellre kör jag på eget boende än att ge ngn annan dessa pengar. För även om bostaden skulle säljas för mindre pengar än det du köpte den för, så är det samma sak som att ge hyresvärden pengarna och då kvittar det ju ändå.

Suck. Förlåt för tråkig blogg:/ Det blir bättre snart.