Försöker göra allt jag kan, kämpa och hänga kvar... Men är jag den enda som ska kämpa?
Tårarna bara rullar helt plötsligt
jag känner mig så jävla sårbar just nu igen
fastän jag lovade mig själv att aldrig mera
Allting känns hopplöst
som man står och stampar i samma grop
Kanske till och med i kvicksand
för jag vet ju innerst inne att jag inte kommer komma härifrån
Det är helt sanslöst vad en person kan göra mot sig själv
utsätta sig i dom där farliga situationerna gång på gång
Fastän de suttit där så många gånger innan
och vet precis vart dom kommer sluta även denna gång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar