Känns bättre

Ni vet på film när någon har "ögonblicket" i filmen, då allt stannar upp och för just den sekunden är all uppmärksamhet på just... stunden. En stund där någon berättar sin djupaste hemlighet för någon, en stund där bara vinden hörs och löven faller till marken...

Ibland önskar jag bara att allt kunde stanna upp. Att man hann kippa efter andan i den kalla luften, se ångan stiga till skyn och bara ta ett djupt andetag in genom näsborrarna.

Cim drog ner mig i sängen ikväll och jag skrattade och fnittrade som en liten kär flicka. Jag kanske inte är en liten flicka men kär är ett rätt ord. Jag älskar honom. Han ställer alltid upp. Han gör saker som kommer till jobbet med blommor, eller kommer med blommor när man är sjuk. Kommer hem och säger att han köpt gymkort till oss två på Sveriges dyraste gym. Han får mig att skratta och le. Jag älskar att se på honom när han sover. Han tar mig i handen när vi ska gå någonstans, vilket får mig att känna mig säker med honom. Han slutar aldrig säga att han tycker jag är vacker och sexig och han slutar aldrig att ta på mig. Han säger att han är tacksam när jag städar och lagar mat. . .
Det är bara jag som kan bli irriterad när han glömmer stänga köksluckorna, när han är lite myslat osv. Men det andra väger upp det tiofalt, eller vad tycker ni?
Jag ska krypa nära Cim ikväll. För det känns bättre då.

För övrigt. Älskar den nya Comhem- reklamen! Slutar inte le när jag ser den!