Flyg!

Hatar facebook. Det är ett medel för alla att kunna lägga sig i precis allt.
Jag ångrar mina självupptagna statusar som poppat upp när gråten var som värst. För jag kan inte skriva ut där vad som är på gång nu eller hur fel jag haft...

Vi börjar om. Ser om det tar oss till högre vyer än innan eller inte. Hur som helst så tar jag ensamheten, för jag måste visa att jag är stark ensam iaf. För att hitta tillbaka till mig, Rebecca. För jag älskade styrkan jag hade i mig förut. Nu tar jag den tillbaka.

Det var som Lundberg skrev till mig idag.
"Människor är lite sådana. Vill lägga sig i och försöka göra någon skillnad. Men det är ju bara sig själv man lyssnar på ändå. Eller borde lyssna på iaf.
Sen om det blir bra eller dåligt, det får tiden säga. Men dom riktiga stannar kvar, även om beslutet var skit. För det är ju då som man behöver varann som mest!"

Jag måste ta denna chansen. Flyga utan vingar och hoppas att luften bär mig. Kanske kommer luften inte uppfylla min önskan, och kanske får jag den häftigaste flygturen och någonsin kommer att vara med om. Men jag hoppas att hur eller hur, så finns man kvar där i gott och ont. Som jag kommer vara för er. Så snälla, bara säg HOPPA till mig.