Ensamheten är värst. Men jag får ta det. Jag vill inte skrämma bort honom eller mig själv för den delen. Vi både kommer på just nu vad det är vi vill. Tillsammans eller inte. Men det viktiga är att det inte finns några andra i varje fall. Bara oss två.
Men visst är det hemsk att inse saker i efterhand?
Räknade mina pengar igår... Jag kommer inte följa med till Strand, eller UT för den delen överhuvudtaget. För jag har fortfarande inte börjat äta, jag är inte stabil och det sista jag känner för att är hälla i mig massor av alkohol... Jag kommer sitta just här, i soffan och försöka att titta på en film, och sedan gå och sova...
Jag vet att ingen av mina vänner kommer att förstå... Men... Mitt liv och mina val måste komma före vad alla andra vill. Jag stänger inte in mig, även om det kan verka så... Jag försöker bara komma underfund med vad jag ska göra i mitt nästa drag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar