Dont keep me away

Vissa kvällar blir svårare än andra, bara för jag blir sur över småsaker.
Kanske var det saker som skrevs, eller som INTE skrevs. Kanske var det saker som sas, eller som INTE sas.
Varför ska det vara så svårt och jobbigt att lämna ut sig själv? Att bara falla i det där oändliga som kallas ovisshet och känna att man gjorde ett bra val?

Hur länge kan man hålla en person på en arms avstånd? Jag menar innan man inser saker mer och mer själv?
För jag kan inte hålla i mycket längre.

Just dont let me hang there for too long....

Och just det ja!
Prinsessan Rapunzel var ASLÄCKER i både blondt och brunt hår. ASLÄCKER!

Så mitt KANSKE inte blir ett helvete?