goes SOON brown;)

Har övertygat mig själv att jag måste ha alla med mig när jag ska göra saker. Som att färga håret.
Lägger ut en status på facebook och frågar hur många som tycker jag ska färga håret brunt, och första gången så var det 0 utav 20 pers ungefär... De tyckte att jag var en sån person som ALDRIG ska vara annat än blond:)
Det är gulligt av dom, det måste ju betyda iaf att de tycker jag ser bra ut i håret som jag är, eller?

MEN om man inte testar nya saker så kommer man ju alltid undra hur det skulle vara, och jag blir nipprig av att hela tiden VILJA färga håret men inte vågar;) Men nu har Cim erbjudit sig själv att åka till Maxi och välja hårfärg med mig iaf, och sen ska Pernilla färga mig. Sen blir det kanske en skvätt tårar när jag sköljer ur färgen och är vettskrämd av spegelbilden av mig själv, men jag vänjer mig väl?

Jag har ju tittat på hur många av dom som färgat från brunett till blondin som passat i det, och det är INTE många. Kanske blir det FÖR stor förändring. Men nästan 99% av alla dom som färgar från blondin till brunett passar i det tycker jag, det ska väl vara nu då att jag kommer bli den där 1 % -en som absolut inte passar i det förstås;) haha. SKIT SAMMA!

JAG köööör på det så får vi se;)